Kulturförsvarets poddgäster inför valet 2022
2022 09 06
Iwar Wiklander
Kulturförsvaret presenterar stolt vår poddgäst
Iwar Wiklander skådespelare och medlem i Teaterförbundet/Facket för Scen och film sedan 1959.
Podden ges i två delar, I del 1 talar vi om barndomen i Göteborg fram till dess att föräldrarna skiljde sig, senare i Nossebro hos morföräldrarna som var välbeställda.
Iwar var ett lekande barn som skrev uppsats och lyssnade på radioteater med familjen. En vuxen sa: ”Du ska väl bli skådespelare, du som har så´n fantasi!”. Detta tog han fasta på när han fick frågan: ”Vad ska du bli när du blir stor?”
Så målet fanns tidigt utan att han visste riktigt vad det var. Han sökte in vid Calle Flygares teaterskola, kom in och blev favorit hos Calle.
Vi får höra om hur utbildningen bedrevs. Iwar menar att utbildningen som var privat och ofta setts över axeln, var mycket bra. Calle såg till att
ha en bredd i repertoaren och ny dramatik inför de uppspel som eleverna gjorde för branschen. Efter ett uppspel på skolan och en provspelning på ”Folkan”,
revyteatern i Stockholm, fick Iwar sin första anställning i Kar De Mumma-revyn 1959. Där hade han ett elevkontrakt och fick möta etablerade skådespelare som
Stig Järrel, Inga Gill, Hjördis Pettersson, Lars Ekborg m. flera Efter ett antal andra engagemang, bland annat turnerande i operetter, så ville han hem till Göteborg.
Han flyttade dit med sin första fru Maud och fick jobb på Folkteatern där han genast fick stora uppgifter. Han utsågs tillsammans med Birgitta Pettersson och
Folke Hjort till att bli teaterns stjärnor som det satsades på med stora roller ur världsdramatiken. Något som han beskriver som en befrielse var att få göra
huvudrollen i ”Styrman Karlssons flammor” för att han slapp det konstlade språk han tvingats lära sig och fick tala göteborgska. På den tiden var produktionstakten hög,
fyra till fem veckors repetitionstid, sexdagarsvecka och åtta premiärer om året. På sommaren tog han jobb på annat håll, bl.a. på friluftsteatern i Helsingborg,
innan Nils Poppe tog över den. Iwar har arbetat med radioteater och uppläsningar under hela sin karriär. Håkan Sandblad, journalisten och tidigare kulturchefen
för Sveriges Radio i Göteborg, har skrivit om Iwar utifrån samtal som de båda haft i boken ”Från buskis till Becket”. Håkan har producerat en hel del av de
produktioner som Iwar medverkat i och han berättar i boken hur han imponeras av förmågan att gestalta med rösten. Vi talar om hur Iwar arbetar med just radioteater
och uppläsningar.
I del 2, talar vi vidare om karriären, chefskap, fackligt arbete och om det privata.
Iwar: ”När vi sysslar med fiktiva berättelser så är det inte bara berättelser. Det är ju någonting som handlar om våra liv, vår tillvaro och vårt samhälle.
Vi måste hela tiden se våra berättelser som något som är ägnat att göra livet begripligt tillsammans. Och även att man får in musiken och måleriet.
Vi lever i bubblor nu och plockar bara in information som angår oss just då. Samhällsandan har blivit litet så att vi avgränsar oss.”
Del 2.
Iwar var tidigt fackligt engagerad centralt och drev frågan om regionteatrar. Han lämnade Folkteatern för att vara med och bilda Riksteaterns Växjöensemble.
Där började samarbetet med regissören Finn Poulsen som i sin tur mötte en nybakad skådespelare som skrev nyskapande dramatik för unga, Staffan Göthe.
I Växjöensemblen fanns även kollegan från Folkteatern Birgitta Pettersson. Folkteatern ville ha tillbaka Iwar, nu som chef och Finn Poulsen,
Birgitta Pettersson och Staffan Göthe följde med. Iwar startade Folkteatern Besöker med Finn Poulsen som konstnärlig ledare, för att erbjuda teater där
människor bor och arbetar och där det finns föreningar. Teatern står ju arbetarrörelsen nära och på 70-talet fanns det utrymme för konst och kultur på arbetsplatser,
på fackliga kurser och det fanns bidrag att söka för föreningslivet. Chefsjobbet intresserade dock inte Iwar som snabbt ville lämna över till Lennart Hjulström.
Iwar fortsatte sin karriär som skådespelare, både på Folkteatern och på andra teatrar. Han varvade chefsjobbet med att vara fackets ordförande på Folkteatern i ett
par omgångar, men det var på arbetstagarsidan han trivdes. Han mötte skådespelerskan Birgitta Ulfsson på 80-talet och de levde ihop fram till hennes död 2017.
Iwar beskriver väldigt fint hur mötet med henne förändrade hans sätt att se på teatern och livet och hur det utvecklade honom som människa. Att deras frukostar
var som seminarier. Iwar beskriver sig själv som en ickeakademisk person, men han har innehaft en tjänst som adjungerad professor i ämnet Talgestaltning på
Högskolan för Scen och Musik i Göteborg. Med en metod för textanalys som han själv forskat fram under sitt yrkesliv. Att vara skådespelare är ett livslångt
lärande i att gestalta. Iwar har arbetat inom alla genrer på olika typer av scener i olika format och i olika typer av roller. Han började i Kar de Mumma-revyn
och nu får vi snart se honom i en tv-serie som är inspelad, men inte sänts. Vi talar om hur det kan skilja sig hur han tar sig an en text, en roll och om vad som styr.
Han känner sig lyckligt lottad som fått arbeta med så goda regissörer, med så gediget material och att han kunnat försörja sig från 1959 och fortsatt gör det.
Vi talar om förändrade förhållanden i branschen och om hur det påverkar möjligheterna för utveckling. Vi kunde ha fortsatt att prata i flera timmar.
Läs gärna Iwars och Håkan Sandblads bok!
Från buskis till Beckett : en bok om Iwar Wiklander Håkan Sandblad skriver i boken att det är märkligt att Iwar inte
förärats en spårvagn. Vi enas om att de utmärkelser Iwar fått, bland annat medaljen Litterus et Artibus smäller högre än en spårvagn.
Till podden.
2022 08 29
Mikael Fellenius
Kulturförsvaret presenterat stolt vår poddgäst Mikael Fellenius, VD för
Film i Väst
Mikael växte upp med musiken via sin mamma och blev tidigt intresserad av slagverk med idoler som Buddy Rich. Via musikskola i Borås,
musikgymnasium på Hvitfeldtska och Musikhögskolan i Göteborg med ett utbytesår vid University of Cincinatti i Ohio USA blev han yrkesmusiker. Militärtjänsten
gjorde han i arméns musikpluton. Mikael arbetade som teatermusiker på Stora teatern, senare GöteborgsOperan och med Göteborgs Symfoniker, men började
intressera sig för ledarskap och management. Han gick Handelshögskolan och har sedan dess innehaft ett antal chefspositioner. 2013 rekryterades han som
VD till GIFF (Göteborgs internationella filmfestival) och inledde ett samarbete med Tomas Eskilsson då VD för Film i Väst, det ledde till att han erbjöds
arbete som planeringschef 2015 och är sedan 2017 VD.
Film i Väst firar 30-årsjubiléum 2022 och har uppnått en internationell lyskraft som motsvarar ägaren Västra Götalandsregionens mål att bli en ledande filmregion.
Jag frågar vad som lett till framgången med ständiga nomineringar och priser såväl nationellt som internationellt för de filmer och serier de medfinansierar.
Mikael svarar att det redan från start funnits en tydlig riktning för hur man skulle nå just dit och att man gör ständiga uppföljningar. Han påtalar också det
stöd som ägaren gett och ger som mycket viktigt. Därför är han trygg i att finansieringen från regionen ligger fast oavsett majoritet. Mikael berättar i
intervjun om Film i Västs organisation, när/hur och på vilka sätt de ger stöd, hur processerna för film och dramaproduktion ser ut. Vilka krav de ställer för
att ge stöd, vilka krav regionen ställer på Film i Väst. Om hur de arbetar med de horisontella perspektiven. Vad betyder Film i Väst för regionens och Sveriges
varumärke internationellt. Vi talar om ifall det finns en klar skiljelinje mellan publik och s.k. konstnärlig film? Kommer streamingtjänsterna att slå ut biograferna?
Kommer AI (artificiell intelligens) skriva framtidens tv-drama och behövs skådespelare av kött och blod, om produktionsrabatter och varför det är
viktigt för svensk filmproduktion.
Sverige har erkänt mycket duktiga filmarbetare, men det är ett bristyrke trots att det finns filmarbetarutbildningar i Trollhättan och på andra håll i landet.
Varför - och vad får det för konsekvenser? Film i Väst ger arbetstillfällen för såväl filmarbetare som skådespelare i Väst, men ger också mer än två gånger
satsade medel genom att hotell, restauranger, taxi och andra verksamheter får del av det som spenderas. Vi talar givetvis även om film och Mikael, som arbetat
inom flera konstområden, ser filmen som en dynamisk konstform med möjlighet att röra sig i tid och rum, i uttryck och mellan genrer på ett sätt som inte är lika
enkelt för andra konstformer. Han berättar även om ny spännande teknik som de installerat i Trollhättan. Detta och mycket mer får ni ta del av i intervjun.
Mikael: ”Jag tänker att det viktigaste är att om man vill ta en position, att det tyvärr är skralt från politiker över hela skalan med att verkligen uttala
vad man tycker att kulturen tillför i ett samhälle. Sett ur demokrati och bildningsperspektivet så finns det oändligt mycket forskning som underbygger det
faktum att med kultur, tillgänglig, eller möjlig att utöva så mår samhället väldigt mycket bättre. Vi vet ju också att i ett välfärdssamhälle, som vi så unikt
har i Sverige, så välutbyggt och kanske bäst i världen att vi kanske inte inser hur stor del kulturen har i det. Alla vill ha den, men ingen positionerar sig
och säger att den är viktig. Det är ändå en så liten del i statsbudgeten. Demokratin och yttrandefriheten kommer mycket till tals via kulturella uttryck.
Där tror jag att armlängds avstånd från politiken är väldigt hälsosamt. Vi får väl se om det kommer någon paneldebatt där man till och med vågar lyfta kulturfrågan
som en tillgång i det demokratiska samhället.”
Till podden.
2022 08 22
Fia Adler Sandblad
Kulturförsvaret presenterar stolt vår poddgäst Fia Adler Sandblad, skådespelare, regissör, dramatiker,
grundare av och konstnärlig ledare för
Adas teater i Göteborg.
Fia föddes av en ensamstående mamma. Som många ensamma mödrar vid den tiden så tvingades hon lämna bort sitt barn.
Fia blev ett av alla barnhemsbarn. Något som präglat hennes liv trots att hon fick ett hem där hon dock kände att hon måste vara både tyst,
snäll och duktig. Men, hon mötte musiken tidigt och kände sig fri när hon fick spela piano. Pianoläraren som hon fick som femåring och senare dramaläraren i
skolan blev viktiga vuxna i hennes liv liksom fosterpappan Erik som fanns där i tysthet. Fia började arbeta tidigt i storkök och fann en gemenskap med kvinnorna där,
upptäckte Nationalteatern som ”sa saker högt” och hon började i tonåren på en teaterkurs. Det gav henne tyvärr nya trauman. Men så deltog hon som amatör i
Folkteaterns projekt ”En varvsdröm” om varvens uppgång och fall i skiftet 70–80-tal, under ledning av regissören Lennart Hjulström. Lennart Hjulström och
gemenskapen i det arbetet har betytt väldigt mycket för hennes teatersyn. Hon mötte även regissören Sören Larsson och blev intresserad av fysisk teater då
hon kände att orden inte räckte till för att beskriva vad hon ville säga trots att hon arbetade som journalist en tid. 1993 startade hon Adas teater som hon
drivit framgångsrikt och hon har fått många stipendier och utmärkelser för sitt arbete med fokus på att utgå ifrån kvinnors kroppar och kvinnors erfarenheter
i de berättelser hon gestaltat. Fia har en master i fördjupat skådespeleri och en master i dramatik vid Göteborgs universitet. När hon gjorde sin master i
fördjupat skådespeleri fick de en uppgift som ändrade inriktningen på arbetet.
Fia berättar om det i intervjun. Om hur det ledde fram till att hon började skriva om sitt eget liv som barnhemsbarn och om hur det har gett henne en
djupare förståelse om varför hennes liv blev som det blev och gjort att hon kunnat gå vidare. Det har dessutom hjälpt så många andra som sett hennes föreställningar.
”Aldrig glömd”, som handlar om hennes biologiska mamma, spelas fortfarande.
Fia tillhör också de konstnärer som har sin verksamhet inom konstnärskollektivet
”Konstepidemin”
som nu hotas av dubblerade hyror från Fastighetskontoret, om detta talar vi också. Ett obegripligt handlande gentemot Göteborgs
konst och kulturliv som innefattar även ett antal kollektivverkstäder. Något som inte alls finns med i debatten inför valet då man skjutit upp frågan fast
hotet kvarstår.
Fia: Jag önskar att alla människor som har haft en kultur- eller konstupplevelse som de tycker varit värt något ska höja sin röst och säga: ”Det här är viktigt!”.
Men de som har makten har makten. Man skulle önska att konst och kulturpolitiken fick ett värde i sig, inte bara instrumentellt, att det kan vara bra för det
ena och det andra, utan faktiskt för att den är viktig för våra liv och för vår demokrati. Jag tänker också på de som har hand om barn att lärare, men också
föräldrar som orkar och kan, tydliggör hur viktigt det är att barn och unga får möta konst och kultur tidigt, tidigt i livet. Det vet jag av egen upplevelse.”
Till podden.
2022 06 23
Anders Österberg
Kulturförsvaret presenterar stolt vår poddgäst Anders Österberg, riksdagsledamot för Socialdemokraterna, han sitter för Stockholms stads valkrets
och är S biståndspolitiska talesperson. Han bor i Järva och är till yrket förskolelärare.
Anders, som varit ordförande inom SSU i Södra Älvsborg och förbundsordförande i Unga örnar, kom in i politiken via sitt idrottsengagemang. Han menar
att såväl idrotten som kulturen ger barn och unga erfarenheter utöver idrottandet och att få utöva kultur på olika sätt. Så som ansvarstagande, samarbete
och en förståelse för innebörden av demokrati. Att få lära sig hur det går till att i demokratisk ordning både uttrycka sig och fatta beslut. Kulturen ger
möjlighet till nya perspektiv säger Anders som tycker att den borde finnas med i högre utsträckning i alla politikområden.
Anders har arbetat som förskolelärare i Husby som tillhör Järva, ett område som fått epitetet utsatt. Anders vill hellre kalla det och andra liknande områden
”eftersatta”. Han bekräftar bilden av Järva från media, men berättar om det som också är Järva i intervjun. Om hur läxhjälp och annat stöd kom i gång blixtsnabbt
när pandemin bröt ut. Om alla de människor som bor där och som under pandemin höll Stockholm i gång, vårdpersonal, taxiförare, kollektivtrafikpersonal, städare,
personal i handeln, alla de som inte kunde växla om och arbeta hemma. Människor som deras barn har all anledning att känna stolthet över, de som vi inte klarat
pandemin utan. När tas det upp i den politiska debatten? I press och media? Om barn och unga ska känna framtidstro och våga drömma måste de få känna att dom och
deras familjer betyder något för samhället som helhet menar Anders.
Anders skrev ett svar på en artikel i Aftonbladet av Ulf Kristersson (M) och Ebba Busch (KD) med titeln: ”Kriminaliteten börjar bli systemskiftande” Svaret fick
rubriken:
Att bara höja straffen räcker inte M och KD.
Anders utvecklar sina tankar om detta i intervjun. Anders och
Carolina Sinisalo, mamma till de två bröder som sköts i Akalla för sex år sedan där Robin 15 år dog och hans bror Alejandro blev skadad för livet, håller
föreläsningar tillsammans. Om gängvåldet och vad som bör göras för att stoppa rekryteringen. De har samarbetat med forskare och civilsamhället och blivit lyssnade
på berättar Anders. Carolina säger att man måste ha både mod och tålamod, säger Anders. Vi talar även om en serie artiklar i DN om hur den ”skolreform” som inleddes
i början av 90-talet och som gjorde att skolresultaten sjönk och att psykisk ohälsa bland unga har ökat katastrofalt. Det har lett till att Sverige i en färsk mätning
sticker ut vad gäller höga dödstal bland unga vuxna, främst beroende på självmord. Detta har resulterat i att skolministern tillsätter en utredning där hon begär
in statistik och vill se över det stöd som unga med psykiska problem får/inte får. Hon vill även utreda grundskolans betygsystem där betyget F, underkänt, tenderar
att underkänna inte enbart kunskapen utan människan. Lina Axelsson Kihlbom säger i en intervju: ”Vi måste få en skola som är till för alla, vi ska inte räkna bort
någon.” Anders håller med och säger att som lärare är en bra dag en dag när alla elever kan gå hem och berätta att de i dag har gjort något som de känner sig stolta
över. Och där menar han att konsten och kulturen har en viktig roll.
Anders: Jag vill ha en stor debatt där kulturen går in i varje politikområde. Med företrädare för styrande och opposition både nationellt, regionalt och kommunalt.
Där det ställs frågor om hur kulturen interagerar med andra politikområden. Det skulle vara oerhört intressant!”
Till podden.
2022 06 22
Malin Aghed
Kulturförsvaret presenterar stolt vår poddgäst Malin Aghed, utvecklingsledare på
Kulturskolerådet
Malin beskriver sig själv som ”Artivist”, en kombination av orden art och activist. Hon berättar i intervjun varifrån uttrycket kommer och vad det innebär.
Malin är utbildad teater- och musiklärare och har varit chef för GöteborgsOperans SKAPA-verksamhet med uppdrag att arbeta med barn och unga och för ökad
tillgänglighet utifrån ledorden: ”Upptäcka – Uppleva – Utforska – Utöva”. Hon har även varit journalist och fotograf på magasinet Camino. Berättelsen har alltid
varit viktig för Malin i allt hon gör.
Att skapa tillsammans är en annan röd tråd i det Malin talar om, från hennes tidiga egna erfarenhet av att spela i orkestern Listers Blås till att vara med om att
starta upp
El Sistema
i Sverige när hon var verksam inom kulturskolan i Angered och dirigenten Gustavo Dudamel kom med konceptet från Venezuela. El Sistema har spridit sig till hela Sverige
och finns i många andra länder. Malin berättar om de effekter hon ser när hon möter unga som hon arbetat med och som nu är i olika faser i livet och berättar om studier
och om vad spelandet och sjungandet betytt för deras utveckling. Hon berättar om en pojkes filosoferande utifrån begreppet demokrati i relation till hans deltagande
i orkestern, den berättelsen borde alla beslutsfattare få ta del av.
Malin vill att vi ska vidga diskussionen om kvalitet när det kommer till konst och kultur, att inte fastna i antingen eller utan öppna upp för både och.
El Sistema är bara ett av många exempel på hur det går att sträva efter hög konstnärlig nivå samtidigt som det sociala arbetet som är lika viktigt.
Arbete som inkluderar såväl barn och unga som föräldrar och öppnar upp för drömmar, visioner och tro på framtiden menar Malin.
Malin och Kulturskolerådet arbetar för en kulturskola som är jämlik, att alla barn oavsett var de bor och oavsett bakgrund ska ha möjlighet att delta på
samma villkor. De arbetar även för att stärka kompetensen inom kulturskolan.
Malin menar att hållningen ”både och” i stället för ”antingen eller” är viktig i samhället i stort. Att vi bör lyssna på varandra och tillåta oss att vara olika.
Annars riskerar vi att lockas av enkla problem-beskrivningar med enkla svar. Hon tycker att vi ska fråga oss; ”Väljer jag parti för att jag är rädd eller för att
jag är nyfiken?”
Malin: ”Konsten innehåller i sin kärna en längtan som vi alla kan förstå existerar, även om vi inte delar den. Vi är olika, så konsten och kulturen och uttrycken
måste få vara olika. Det finns ingen knapp att trycka på så blir allt bra, inget heltäckande riksdagsparti, ingen engångföralla-medicin. Det finns bara planeten,
en massa människor och en ständigt pågående process, det som vi kallar liv. För att vi inte ska gå vilse behöver vi konst och kultur.”
Till podden.
2022 06 21
Mikael Brännvall
Kulturförsvaret presenterar stolt vår poddgäst Mikael Brännvall, VD för branscharbetsgivarorganisationen Svensk Scenkonst.
Mikael är utbildad jurist och reservofficer i flottan. Han har varit såväl personalchef som vice VD vid Dramaten och är sedan 2017 VD i Svensk Scenkonst.
Mikael har en bakgrund i Tornedalen via sin pappa och tillsammans med sin bror lär han sig nu pappans modersmål, Meänkieli.
Ett av Sveriges minoritetsspråk. Något som gett honom insikt om vad språk betyder för känslan av identitet och ursprung och som gläder hans åldrande far mycket.
Pappan tillhörde de barn som tvingades lära sig svenska och förbjöds tala sitt eget språk i skolan.
I vårt samtal berättar Mikael om hur utbildningen i flottan gett honom gedigna kunskaper i ledarskap, om vikten av att ha tydliga mål, om samarbete och tillit till
varandra i en arbetsgrupp och hur han använder de kunskaperna i sitt arbete. Samarbete går som en röd tråd genom allt Mikael talar om. Svensk Scenkonst samarbetar
med de fackliga organisationerna i många gemensamma frågor och parterna driver de s.k. Allianserna tillsammans med Trygghetsrådet TRS. Inom Teater-,
Musik- och Dans-alliansen ges anställningar, kompetensutveckling och en gemenskap som frilansare inte annars har mellan jobb på kultur-arbetsmarknaden.
Trygghetsrådet TRS och SOK-stiftelsen är kollektivavtalade stiftelser som ger stöd vid uppsägningar och karriärväxling men också kompetensutveckling till såväl
verksamheter som individer oavsett anställningsform.
Vi får också höra om det viktiga samarbetet och utbytet på europeisk nivå där motsvarande organisationer ser med nyfikenhet och viss skepsis på den svenska modellen
med partsgemensamma lösningar.
Svensk scenkonst och övriga branschen har under pandemin samarbetat för att förklara för politiker och tjänstemän hur institutioner, fria kulturlivet,
privatteatrar och ideella arrangörer alla ingår i ett komplext nätverk som måste stödjas i sin helhet för att fungera. Mikael satt med som sakkunnig i
regeringens utredning ”Från kris till kraft. Återstart för kulturen.” Han menar att förutsättningarna för att vi ska kunna uppnå förändringar till det bättre
aldrig varit mer gynnsamma än nu i spåren av pandemin. Den visade både hur skört konst och kulturområdet är, och hur viktig konst och kultur är för samhälle och
människor. Mikael menar att skolan är otroligt viktig i återstarten och drömmer om att Sverige ska vara ”inte bara ett ingenjörsland utan också ett kulturland.”
Angående om armlängds avstånd när det gäller konst och kultur kommer att bestå säger
Mikael: ”Vi kan konstatera redan i dag att konstens autonomi utmanas. Det sker övertramp från såväl politiker som från tjänstemän, ofta med goda föresatser.
Vi har alla en skyldighet att påtala när övertramp sker så att det hela tiden finns en diskussion. I sådana här frågor ska vi tänka precis som när det gäller
rättssäkerhet att när vi lever i en period av demokrati och transparens det är då man kan förändra saker så att man skyddar sig. När det gäller grundlagsskydd
till exempel och domstolars oberoende. På samma sätt för oss så är det nu vi ska diskutera frågan. Det är det vi kan göra. Sådana övertramp är första stegen på en
trappa som man inte vet var den kan sluta.”
Till podden.
2022 06 17
Monica Milocco
Kulturförsvaret presenterar stolt vår podgäst Monica Milocco, dansare, koreograf och konstnärlig chef för
Regionteater Väst Dans
Monica började dansa i tioårsåldern på Stora Teaterns balettskola där hon bl.a. nämner den store koreografen Ulf Gadd som inspiratör.
Hon fick där dansa både på Stora teaterns scen, men även på Rostrum, scenen för bland annat barnföreställningar, och fick då med sig kärleken till att göra
scenkonst för barn och unga som följt henne sedan dess.
Monica gjorde solistroller på GöteborgsOperan under tjugo års tid och berättar om hur det går till från audition, som även anställda måste göra, till premiär.
Och ja, det påminner en del om ”Fame”, men man behöver också vara en teamworker. Det mesta hänger på vem som är koreograf. Monica lyckades klara sig utan
allvarliga skador under en lång karriär men, som de flesta dansare, behövde hon karriärväxla när hon ännu var relativt ung. Hon erbjöds då att starta en
verksamhet för barn och unga på GöteborgsOperan, Skapa Dans som vi får höra om. Utöver det fick hon en adjunktstjänst på Högskolan för scen och musik och var
med om att starta danslärarprogrammet. Monica har en diger utbildning inom idrott och hälsa med ett antal kompetenser som hon nu har glädje av, både som chef
och i det arbete som kombinerar scenkonst och hälsa som Regionteater Väst driver och där Monica med sina erfarenheter har en nyckelroll. Därför har avgående
VD:n Susanna Dahlberg för andra gången gett Monica förnyat förtroende. Monica berättar i intervjun om det omfattande arbete som teatern bedriver.
Teatern samarbetar med skolor och erbjuder olika konstnärliga workshops, samtal och utbildning för lärare. Teatern har också avtal med de flesta kommuner
i regionen som gör att många barn garanteras scenkonst genom skolan.
Monica menar att det finns för mycket av stuprörstänkande i politiken, det krävs mer samtal och samverkan mellan politikområden för att barn och unga ska få
jämlik tillgång till konst och kultur.
Monica: ”När vi hade Länsteatrarnas årsmöte blev det tydligt för mig att politiken och vi inom kulturen behöver prata mer. Det behövs mer samverkan.
Om politiker behöver lära sig mer om att tala med kulturutövare och lyssna och vice versa så är det en viktig pusselbit att ta tag i. Jag funderar också över
hur kan jag nå politiker? Vilken form av lobbyarbete behöver jag göra för att nå fram. Sedan är det den högre nivån. Att få de berörda departementen att prata
med varandra. Det är den största utmaningen. Jag saknar duktiga politiker på den nivån som kan föra kulturens talan.”
Till podden.
2022 06 15
Lisa Forsberg
Kulturförsvaret presenterar stolt vår podgäst Lisa Forsberg, sekreterare i Ale Riksteaterförening. Lisa är utbildad i konstvetenskap och etnologi och har suttit
i utbildnings- och kulturnämnden i Ale kommun. Nu är hon pensionär och, som hon själv uttrycker det, ”Kulturtant på heltid”.
Lisa är med andra ord en av alla de ideellt arbetande människor som uppfyller löftet i kulturplaner på olika nivåer om att konst och kultur ska nå människor
i hela landet.
Hon växte upp med sin mamma som både läste mycket själv och försåg Lisa med böcker. På 60-talet byggdes ett fint kulturhus i Skövde, där Lisa bodde,
där fanns både bibliotek och tillgång till teater. Lisa minns särskilt en föreställning, ”Mordet på Marat”.
När Lisa flyttade till Ale engagerade hon sig i politiken och satt i utbildnings- och kulturnämnden och riksteaterföreningen adjungerade en av ledamöterna till sig.
Lisa tog uppdraget och har fortsatt sedan dess.
Hon berättar om föreningen, dess uppdrag och verksamhet. Om svårigheten att rekrytera yngre medlemmar då många yngre
flyttar eller har fullt upp med småbarn och jobb.
Något som de delar med andra föreningar. Riksteatern har distriktsträffar varje halvår, något som Lisa uppskattar mycket då de kan dela både positiva erfarenheter
och diskutera utmaningar så som hur de ska komma ut med information till publiken. Precis som de stora institutionerna och det fria kulturlivet upplever föreningen
att det går trögt att få tillbaka publiken efter pandemin.
Lisa är dock mycket imponerad av Riksteaterns organisation och dess konsulenter som hon har ett mycket gott samarbete med. Hon är även mycket nöjd med stödet från
Ale kommun. Föreningen samverkar även med en ideell organisation kring det obligatoriska fikat som utgör en viktig del i mötet mellan människor som ett arrangemang ger.
Samarbete och samverkan går som en röd tråd genom Lisas berättelse om hur föreningen arbetar.
Uppdraget är brett och Lisa vill gärna få in mer dans medan efterfrågan på musik är stor. Hon avslöjar i intervjun att i höst kommer ett internationellt känt djuriskt
rockband från 1960-talet, då hoppas hon att publiken ska strömma till! Föreningen är medlem i Folkteatern så Lisa representerar i teaterns vänförening.
Hon ser Folkteatern som sin teater ända sedan hon bodde i Göteborg.
Lisa: ” Om någon hade sagt till mig för tjugo år sedan att de här idéerna skulle komma, jag hade inte trott att det var sant. Om man ser att man måste
hala vissa flaggor, att man inte får ha de böcker man vill och inte visa den konst man vill så .. Konsten ska vara fri! Det har gått så fort.
Jag tror att alla har sett det som självklart att det är personalen på biblioteket som bestämmer om inköp. Det är som om man är tagen på sängen,
det borde finnas en klar motstrategi. Det finns en kulturkonservatism, men konsten måste utvecklas, det betyder inte att vi måste slänga ut allt.
Man har sett Falkholts målningar och tänker ”så vill vi inte ha det. Men kulturen utvecklas ju.”
Till podden.
2022 06 10
Michael Williams
Kulturförsvaret presenterar stolt vår podgäst Michael Williams, statsvetare, policyanalytiker, SO-lärare på högstadiet i Jakobsberg utanför Stockholm,
kommunikatör, en av
Magasinet §:s fasta krönikörer och kapellmästare/sångare
i rockbandet
”Violent divine”
Michael beskriver sig själv som en person som ”ännu inte vet vad jag ska bli när jag blir stor”. Han har redan prövat på mycket, arbetat med politisk analys,
kommunikation, skriver artiklar och nyligen, som han säger ”hängt på en pedagogisk utbildning på mina akademiska kunskaper”. Rockbandet har varit vilande
under pandemin, men finns på Spotify.
Michael arbetar i en skola som ligger i ett s.k. socioekonomiskt utsatt område. Han beskriver det som att då kommer konsten och kulturen från den
mångkulturella omgivningen självklart in i skolarbetet.
Han ser sin egen uppgift som att, på riktigt, ”vara den vuxne i rummet”. Att skapa relationer med sina elever och ett av de verktyg han använder är
kreativa processer. Att stimulera elevernas lust och fantasi på olika sätt så att de förstår hur det de lär sig relaterar till dom och till deras
liv och verklighet. Då, menar Michael, stannar kunskapen kvar jämfört med råplugg inför prov i jakt på betyg.
Han är tveksam till om dagens betygssystem leder till ökade kunskaper i längden och menar att tanken inte verkar vara att unga ska bildas utan samla
poäng för att komma in på högre utbildningar och bli ”anställningsbara”.
I den skola Michael arbetar finns dock ett samarbete mellan lärare i olika ämnen, även de estetiska, som han uppskattar mycket. Men något som oroar
är att lärare ofta byter yrke och arbetsplats. Detta gör att lärarlag inte ges möjlighet att planera och utveckla arbetsmetoder på lång sikt.
Michael menar att för lärare står alltid eleverna i fokus, men det är inte alltid förutsättningarna i form av resurser ges för att kunna göra det
bästa för eleverna. Särskilt som många elever har mycket av problem att hantera som inte alls har med skolan att göra, men påverkar deras möjlighet
att klara skolarbetet. Så som trångboddhet och vuxna med egna problem. Betygssystemet indikerar också att det är personen och inte kunskapen som
bedöms och hamnar på F, alltså lägst betyg. Det skapar en självbild som stigmatiserar och får konsekvenser för eleven långt fram i tiden.
Michael ser läsning som centralt i lärandet och är mycket glad över att det i hans skola finns ett välutrustat skolbibliotek med såväl klassuppsättningar
av böcker och kartor som skönlitteratur på flera språk. För att läsa och därmed få en vana att både förstå och uttrycka sig via språket, oavsett om det är
svenska eller något annat språk, är avgörande för att klara sig i skolan och i livet säger Michael.
Michael: ”Jag tänker att politiker är ganska dåliga på att motivera för människor i gemen varför konst och kultur är viktigt. Konst och kultur är något
som nästan är för givet taget. Under pandemin blev det tydligt hur viktigt det är då allt var stängt. Jag skulle vilja att vi tar exemplet från
pandemin när vi inte kunde utöva eller ta del av kultur och utgår därifrån rent kommunikativt. Jag tror att man kan komma ihåg vilken stor betydelse kulturen har,
hur det känns när det inte är möjligt att ta del av eller utöva. Hur det lämnar ett sorts hål i livet – i själen. Det var bara tv och internet kvar.
Det räcker inte. Vi är mer än så. Vi kanske kan börja där. Vi måste tala om det för annars försvinner det.”
Till podden.
2022 05 27
Ove Sernhede
Kulturförsvaret presenterar stolt vår podgäst Ove Sernhede, sociolog, professor i
socialt arbete och barn och ungdomsvetenskap vid Göteborgs universitet.
Han har också varit verksam vid institutionen för pedagogik, kommunikation och lärande
sedan 2013. Ove är nu föreståndare för forskningsprogrammet
Mellan resignation och framtidstro.
Ove växte upp i Göteborg och gick högstadiet i Gamlestadsskolan och
därmed kom han att växa upp i en mångkulturell miljö. I skolan gick barn till arbetskrafts-
invandrare som arbetade på varven, på SKF i Gamlestaden och på Volvo, där gick även
barn från Kortedala och det egnahemsområde som Ove bodde i som också ingick i
arbetarrörelsens samhällsbygge. Han idrottade, lyssnade på musik, främst jazz och
blues, influerad av de svartas kultur som fascinerade honom.
Efter sin utbildning
vid universitetet ingick han i ett forskningsprojekt i London som undersökte hur de
färgade soldater som blev kvar efter andra världskriget och de som flytt från de
koloniserade länderna till Storbritannien påverkade musikutvecklingen efter kriget.
Vi får höra om det och om flera andra forskningsprojekt som Ove lett och ingått i.
Bland andra ett i Hammarkullen på 1990-talet där han följde en Hiphop-grupp och
hur han relaterar det till dagens diskussion kring s.k. gangsterrap. Ove gör en knivskarp
analys av ”orten” som begrepp och hur dess invånare stigmatiseras och hur några till
slut lever upp till bilden andra skapat av dem. Hur staten, som tidigare var garanten
för välfärdssamhället har dragit sig tillbaka så att kommuner nu lämnats att skapa
relationer med privata ”aktörer” för att klara sina åtaganden. Hur samhällets problem
från politiskt håll beskrivs som individens och ”hårda tag” ses som lösningen i stället för
de sociala insatser som Ove och andra forskare och t.o.m. polisen pekat ut sedan länge.
Ove: ”Kulturen är, som jag ser det språk, mänskliga uttryck. Den är kanaler för att
uttrycka en samhällelig och en existentiell belägenhet. Det som gör kultur så
intressant är att man kan läsa hela samhället genom kulturen. Det kan handla om klass,
om etnicitet, om kön, om generation. Kulturen handskas ju med de här brytpunkterna
och det är så viktigt att det lyfts fram och att vi tar det på allvar och jag tycker nog inte
att politikerna gör det. Det är de redan gynnade grupperna som kommer till tals. De
unga i marginalen är de som jag har ägnat min forskning åt, deras kulturuttryck. I stället
för att bli irriterad på den kultur som de producerar så blir jag mer irriterad på att vi
faller ut mot de kulturella uttrycken men tillåter den sociala verklighet som producerar
de kulturella uttrycken, den ska vi inte röra. Om vi tar bort den sociala verkligheten så
kvarstår de kulturella uttrycken, men de kommer att se ut på ett annat sätt.”
Till podden.
2022 05 27
Ingvar Nilsson
Kulturförsvaret presenterar stolt vår poddgäst Ingvar Nilsson, nationalekonom som under mer än 40 år bedrivit forskning tillsammans med beteendevetaren Eva Nilsson
Lundmark, i det som kallas utsatta områden.
Podden är i två delar. Del 1:
Ingvar blev tidigt medveten om att pengar är centralt i hur ett samhälle formas och fungerar så han intresserade sig för nationalekonomi. Men han intresserade sig
också för hur de sociala aspekterna spelade in, vilket gjorde honom till en udda fågel i nationalekonomiska sammanhang, berättar han.
Ingvar och hans kollega Eva Nilsson Lundmark har skrivit en bok om de senaste tio årens arbete. ”Mot alla odds – tillsammans gör vi skillnad i orten”.
En bok, som i alla fall jag läser som en manual för hur man skulle kunna komma till rätta med mycket av det som debatteras i dag, men där buden om hårdare
tag är det enda som hörs från politiskt håll.
I Intervjun får vi höra Ingvar berätta om de fyra olika avsnitten i boken. I del 1, om de två första, ”Hur man kan förstå situationen i utsatta områden på ett
djupare sätt, bortom ropen på fler poliser” Han talar även om hur man för att lyckas måste hålla flera perspektiv levande samtidigt och att de tar olika lång tid.
Det lokala, som tar 1–3 år, ett lokalt/regionalt som tar 2-10 år det tredje är samhällsperspektiv som är systemförändrande och tar 5-20 år och är det som är svårast
att driva politiskt med tanke på val och opinionsmätningar. Del två i boken har rubriken ”Hur kan man tänka och agera långsiktigt samt strategiskt för att tackla
frågan – bortom kortsiktiga insatser?”
Ingvar talar om att ”Vinna slaget” i meningen att freda offentliga platser och få bort de grovt kriminella från gatorna. ”Att vinna kriget” Ge alla barn och unga
förutsättningar med en jämlik förskola och skola, god hälsa, att föräldrarna har arbete och bra bostäder och att det finns stöd från civilsamhället, folkrörelser,
idrott och kultur så att vi kan stoppa rekryteringen till kriminella gäng. Men viktigast är att ”Bygga freden”! Tidigt stöd till föräldrar så att de orkar och förmår
vara goda föräldrar är en mycket viktig insats. Ingvar Nilsson har räknat på samhällskostnaden för olika sorters utanförskap och berättar om det.
Ingvar: ”En person som i 15 års tid är gängkriminell kostar samhället drygt 23 miljoner kronor. Det som verkligen blir för dyrt är att inte ingripa i tidig ålder.
Kostnaden för en gängkriminell är drygt 23 miljoner kronor, om personen är aktiv i 15 år. Kostnaderna kommer både från brottsligheten i sig och de sociala insatser
som sätts in från olika myndigheter. Väldigt ofta diskuterar man att det blir för dyrt att göra insatser för unga, men det som verkligen blir för dyrt är att inte
ingripa tidigt. En tidig insats på en ung människa som är på väg i fel riktning kostar hundra till tvåhundra tusen. Om man jämför det med 23 miljoner så är det inte
dyrt.”
Del 2:
I del 2 fortsätter vi att tala om parets bok ”Mot alla odds – tillsammans gör vi skillnad i orten”,
där en del av materialet redan är prövat i Södertälje där politiker och polisledning upprättat ett förtroendefullt samarbete. Vi fortsätter att tala om det kortsiktiga
tänkandet i de insatser som görs. Hur samhället betraktar de medborgare som lever i ”orten” som en homogen grupp. Men, 6% av befolkningen lever i de s.k. utsatta
områdena, 94% gör det inte. Av de 6% som bor där så lever majoriteten helt vanliga liv, arbetar, går i skolan, har fritidsaktiviteter, träffar släkt och vänner men
de är utsatta på ett sätt som vi – de 94% inte är. Beroende på den lilla andel som ägnar sig åt grov brottslighet. Och enligt Ingvar så är den gemensamma nämnaren
för människor som lever i utanförskap inte etniskt betingad, den är klassbetingad. Precis som den var i Sverige på 40-, 50- och 60-talen. Sedan kom olika invandrade
grupper från Finland, från Jugoslavien, från Latinamerika, från Mellanöstern, från Afrika och så fick vi mytbildningen kring den brottsliga genen. De flesta av oss
har nog glömt att förr satt den hos den fattige arbetarkillen.
Samhället sviker majoriteten av de som lever och arbetar i Sverige, men bor i de områden som kallas utsatta. De stigmatiseras samtidigt som de måste hantera
konsekvenserna av vad som sker av droghandel och annan kriminalitet medan svensk medel- och överklass ogenerat köper droger, svartsprit, handlar billigt som inte
kan vara annat än stöldgods, köper sex, köper hyreskontrakt o.s.v. Sådant som gynnar en illegal marknad. Och i vissa offentliga förvaltningar växer korruptionen.
Allt detta får vi höra om. Men också om goda exempel där företag går in och tar socialt ansvar, rustar upp på ett sätt så att de boende har råd att bo kvar, erbjuder
arbetsträning som leder till jobb och samarbetar med kommuner.
Ingvar och Eva har länge samarbetat med Teater Fryshuset som en av grundarna, skådespelaren Ulf Stenberg, berättat om i en tidigare pod. De har liknande arbetssätt
som innebär att de djupintervjuar de människor som de antingen berättar om i dramatisk form eller skriver om i forskningsrapporter.
Ingvar: ”Man måste hitta en form för att tala om kultur som inte är exkluderande. Kulturtanter inom medelklassen är de stora kulturkonsumenterna. Det måste till
nya förebilder. Jag har sett många föreställningar som Teater Fryshuset gett och där finns en annan publik. Vi måste hitta nya uttrycksformer som vänder sig till
nya grupper.”
Till podden.
2022 04 29
Filip ekström
Kulturförsvaret presenterar stolt vår podgäst Filip Ekström, fritidsledare på Jättestenskolan som ligger på gränsen mellan stadsdelarna Biskopsgården och Lundby
i Göteborg, Filip är också känd från Pontus Hjorthéns dokumentär om Nationalteatern, ”Barn av vår tid”.
Filip växte upp i Göteborg, var ofta arg och önskade sig en pappa med tatueringar och stora händer och saknade ramar i livet.
På fritidsgården fick han det i form av en fritidsledare som kom att betyda mycket för honom. Filip hängde på gården, var social med många kompisar.
Upplevde att på fritidsgården fanns möjlighet att pröva allt, att han kunde vara sig själv och utvecklas och där fanns fritidsledaren som var den
förste vuxne som han litade på.
Som dyslektiker i grundskolan kände han sig nedtryckt, som om skolan skulle genomlevas. Han gick Bild och Form-linjen på Schillerska då han var duktig
på att teckna, något han är glad för i dag, men efter gymnasiet svor han på att aldrig studera igen.
Efter några år i olika arbeten, alla med koppling till lärande och ett av projekten i samarbete med den f.d fritidsledaren, så övertalades han att söka
fritidsledarlinjen på Göteborgs folkhögskola. Han beslöt sig för att ge det en månad. Men, han trivdes. Till och med mycket bra, blev kvar och ser sig nu
som den fritidsledare som den lille Filip hade velat ha som stöd i skolan.
Filip har fyra barn och är tatuerad med flera av Nationalteaterns texter. Därav medverkan i ”Barn av vår tid”. Filip känner igen sig i texterna och berättar
att han som 11/12-åring när han ofta var arg, gick omkring med en utskrift av just texten till ”Barn av vår tid” och när han blev arg tog han fram den,
läste och blev lugn.
Filip ser sin uppgift i skolan som långsiktig och relationsskapande. Att vara en resurs, en extra vuxen för att skolan ska bli en lättare plats för eleverna
att uppnå sina mål i. Han förvånas ibland över frågor som vuxna i de ungas närhet inte tycks tala med sina barn om. Han ser det som en förmån att få ta del av
ungdomars liv och tankar, både om nuet och framtiden, att arbetet är som en blandning av Syo-konsulent, skolkurator, kamratstödjare och föräldrakontaktperson.
Han berättar om veckan som gått där samtalen till stor del handlat om högerextremisten Paludans koranbränning, flera av hans elever har naturligtvis berörts
starkt av detta. Vi talar även om hur bilder av olika stadsdelar skapas och av vilka. I Biskopsgården, som kallas ”no-go-zon”, i media där kallar föräldrar
innerstan för ”no-go-zon” och förbjuder sina barn att vistas där. Filips elever vet att våldet finns i deras närhet, men också att i Stockholm och Malmö,
där är det riktigt illa. Det är så vi alla skapar vår verklighet.
Vi får också höra Filips reflektioner kring hur flickor och pojkar uppfostras olika och att förväntningarna ser så olika ut och sedan förvånas vi över
utfallet och skuldbelägger barnen.
Han vill ge alla som behöver honom mod att våga växa och inte vara rädda för framtiden. Särskilt just nu när valen till gymnasiet pågår. 5% av barnen behöver
honom och tar 95% av hans tid – säger Filip.
Filip: ”Jag ska som fritidsledare förstärka det hälsosamma, musik och teckning finns med i mitt umgänge med ungdomarna. Flera är konstnärligt intresserade.
Vårvindens fritidsgård har en teater, men kulturen i Biskopsgården har fått stryka på foten. Om Nationalteatern hade funnits i dag så hade den musiken och
de texterna varit minst lika bra som då. Det finns ett stort arbete för kulturen att göra om man tror på kulturen – och det gör jag. Vi har årligen en
kulturfestival med olika nationers kulturuttryck och mat som säljs där pengarna går till klasskassan, den är fantastisk.”
Till podden.
2022 04 14
Ulf Stenberg
Kulturförsvaret presenterar stolt vår podgäst
Ulf Stenberg
, skådespelare, regissör, dramatiker och även en av grundarna av Teater Fryshuset i Stockholm.
Ulf känner nog de flesta som hockeystjärnan Peter Andersson som återvänder hem för att träna juniorlaget i tv-serien ”Björnstad”. En serie som behandlar
mansrollen på många sätt. Något som går som en röd tråd i mitt samtal med Ulf. Han växte upp i Norra Sverige i en trygg medelklassmiljö med kultur och
med solidaritet som en självklar värdegrund. Hans föräldrar har bakgrund i arbetarklass. Ulf insåg tidigt att han själv var priviligierad men såg orättvisor
som han ville bekämpa. Han drog sig inte för att demonstrera, drog sig inte heller för våld. Han var punkmusiker, började på en musikteaterutbildning i Stockholm.
Där sa en lärare: ”Du borde bli skådespelare!”. Han visste inte hur man blir det så de såg tillsammans ett uppspel på Teaterhögskolan, Ulf gillade inte den
högtravande tonen. Hans skådespelarförebilder var engelska. Läraren: ”Sök utbildning i England då.” Så blev det.
Ulf berättar i intervjun särskilt om två projekt han medverkat i. Dokumentären
”Fraemling”
som han
Guldbaggenominerades för, en mycket gripande historia. Både hur den kom till, innehållet och vad den betytt för huvudpersonens familj och vänner och för Ulf.
Och en tv-serie, ”Min livstid”, där Ulf intervjuade interner på fem svenska fängelser om vad läsning och kommunikation i brev betydde för dom.
När han återsåg sin vän sedan barndomen, Emil Rosén Adsten, dansare, när de båda hunnit arbeta ett antal år i sina respektive yrken så kom de att tala om hur
de utvecklats som män. Hur de slipat av kanterna, blivit mjukare och börjat fundera över hur begränsande mansrollen var och beslöt sig för att göra en
föreställning som de själva ville se, ”Top Boy” hette den och spelades i samarbete med Riksteatern och Stockholms Stadsteater. Spelades bl.a. för ett hus
fullt av s.k. fotbollshuliganer som i efterföljande publiksamtal visade sig känna igen sig i den trånga mansrollen och att många ville ta sig ut.
Det blev starten på
Teater Fryshuset
. Sedan dess har de gjort 12 föreställningar som bygger på
intervjuer med människor i de s.k. utsatta områdena. Förebyggande arbete på riktigt där Teater Fryshuset behåller kontakten med dom de intervjuar,
ser att de reser sig och går vidare. Att de som ser och blir sedda får kraft att resa sig utifrån deras gestaltning. Teater Fryshuset samarbetar
även med Dramaten och spelar sina föreställningar där. Hör Ulf berätta om vad ett enda eftersamtal med en publik bestående av den traditionella för
Dramaten och den som Fryshuset drar, kan leda till! Detta och mycket mer som handlar om machokultur och vad den kan leda till, men framför allt om
hur vi kan skapa bättre förutsättningar, ge hopp och framtidstro via scenkonst, får ni ta del av i samtalen med Ulf som
även beskriver vad han lärt sig genom det gedigna intervjuarbete som Teater fryshuset gjort inför sina olika föreställningar. Vi talar om rädslan som den
huvudsakliga drivkraften när det gäller det våld som vi hör om i debatten.
Ulf menar att i kriminella miljöer är machokulturen dominerande,
ens status är beroende av att man reagerar på kränkningar omedelbart, därmed är rädslan ständigt närvarande. Ulf berättar om en föreställning som
tar sin utgångspunkt i berättelser om livsstilskriminella kvinnor. Hur de alltid måste vara beredda på att bli utsatta för både sexuellt våld och
annat våld och att de måste bevisa sig genom att vara värre än männen för att behålla sin status. Ulf menar att vi måste försöka förstå utifrån
förövarens perspektiv om vi ska ha möjlighet att förändra något till det bättre. Det är Teater fryshusets utgångspunkt i allt de gör. Att lyssna
noga på berättelserna, att skapa ett förtroende, vilket tar lång tid, för att till slut få veta hur de personer som lever med kniven på strupen
på många sätt faktiskt känner det – innerst inne. För att sedan kunna gestalta det och att ha beredskap för ett relationsskapande arbete över lång tid.
Ändå har Teatern ingen kontinuerlig finansiering för detta arbete som kräver tid och engagemang och som måste bedrivas på lång sikt. De samarbetar
med nationalekonomen Ingvar Nilsson och forskaren Eva Lundmark som visat i siffror på hur vi undviker enorma kostnader i framtiden, genom att satsa litet – nu.
Ulf ger exempel på beräkningar som gör att jag undrar varför inte ens en nationalekonom blir lyssnad på – om vår politiska ledning verkligen vill göra något
åt problemen.
Ulf: ”Jag vill höra fler röster i debatten, inte enbart de vanliga, finkulturella som använder ett intellektuellt språk utifrån en norm som blir exkluderande.
Jag skulle gärna se att rapare fick komma till tals. De musiker, som beskriver morden och konflikterna vi alla förfäras över, besitter en enorm kunskap om
vilka normer som gäller och om hur det fungerar i de miljöerna. Vi behöver lyssna för att lära om vi vill göra något åt det. Sverige är ett av de länder där
klyftorna ökar mest av alla OECD-länder. Det – inte gangsterrapare som beskriver situationen – är problemet!”
Till podden.
2022 03 31
Björn Sandmark
Kulturförsvaret presenterar stolt vår podgäst Björn Sandmark, författare, kulturskribent, översättare och sedan 2014 VD för
Göteborgs Stadsteater.
Björn blev tidigt intresserad av litteratur, mycket beroende på att hans föräldrar läste mycket för honom. Han läste klassiker och visste att han
ville arbeta med något som hade med litteratur att göra. Han utbildade sig till lärare i svenska och engelska och efter att han gift sig med en
tyska och bosatt sig i Tyskland var han lektor i skandinavistik (skandinaviska språk) vid Universität Erlangen-Nürnberg 1988-1992. Det medförde att
Björn upplevde murens fall och dramatiken runt detta på nära håll. En upplevelse som påverkat honom starkt och som han berättar om i intervjun.
När Björn fick uppdraget som VD för Göteborgs stadsteater fick han frågan från journalister om vad han ville förändra. Men hans filosofi är att
förändring ska ske endast om det finns behov av det, därför svarade han att han ville lyssna och se hur allt fungerade först. Göteborgs Stadsteater
består av scenerna vid Götaplatsen, Backa Teater för barn och Unga och nyligen har man fått uppdraget från Kulturnämnden att även ansvara för
gästspelsscenen Stora Teatern, det bildar en fungerande helhet tycker Björn. Han är också en varm förespråkare av ensembler. Allt arbete på en
teater har riktning mot det som pågår på scenen under ledning av den konstnärliga ledaren och där sker den konstnärliga utvecklingen, därför är det så
viktigt att det finns en ensemble säger Björn. Han beskriver också sitt uppdrag som VD som ännu roligare än han hade föreställt sig, när jag frågar om
det blev som han tänkt sig.
Prisade poeten Paul Celan, statslös jude som påverkades starkt av föräldrarnas död i koncentrations-läger och slutligen dränkte sig i Seine, har
betytt mycket för Björn som har översatt och haft honom med sig länge. Björn, Eva Ström och Mikael van Reis publicerade översättningar av fyra av
Celans diktsamlingar till hans 100-årsdag 2022 på
bokförlaget Faethon , något som Björn beskriver som ”ett underbart teamwork”. Celan inspirerade även dramatikern Lars Norén och Björn berättar om
ett tillfälle då han läste en dikt av Celan som han översatt, Norén lyssnade. Senare fanns episoden med i en av Noréns dagböcker.
Björns nuvarande hustru, författaren Ann-Marie Ljungberg, har skrivit
”Ni och de döda försvunna”
, en roman som skildrar tiden innan, under och efter
statskuppen i Chile ur olika människors liv på .
. Paret reste tillsammans i Chile när Ann-Marie samlade
material och Björn berättar om både resan och boken.
”Om poesi, prosa och politik” är titeln på den samling krönikor av Björn från tidningen Dala-demokraten, som nyligen getts ut som bok på
Korpen förlag
Vi talar om några av texterna, till exempel om en stylist som anser att ska man
sälja en lägenhet så är bokhylla med böcker att betrakta som ”mossigt och ofräscht” I samband med det talar vi om begreppen utbildning och bildning,
om skolans utveckling, ett ämne som Björn skrivit om och har ett intressant resonemang kring bland annat med en jämförelse kring utbildningssystem i Tyskland,
Finland och Sverige. Detta och mer får ni höra om.
Björn: ”Det har visat sig, inte minst nu under pandemin, hur viktig konsten och kulturen är för många människor och hur många som är involverade i kulturlivet.
Så det är viktigt att det finns med i debatten och inte försvinner bland allt annat.”
Till podden.
2022 03 18
Jan Cruseman
Kulturförsvaret presenterar stolt vår poddgäst Jan Cruseman, röstkonsult som driver
Cruseman Consulting
och har ett
förflutet som ljudtekniker och producent på Sveriges Radio och TV.
Som ung byggde Jan tekniska lösningar för att kunna kommunicera med sina kompisar och lyssna på musik när var och en gått hem till sig. Ett ingenjörsämne tyckte pappa.
Jan utbildade sig till starkströmstekniker med inriktning kärnkraftverk, men han var mer intresserad av ljud, byggde högtalare och drev en firma.
En kompis tyckte att hans högtalare var otroligt bra och skickade upp honom till SR för att visa dom. SR gillade visserligen högtalarna, men
Jan ännu mer och erbjöd honom sommarjobb som ljudtekniker på Rapport, SR och SVT var samma bolag då på 70-talet. Han blev kvar där fram till dess att
lokalradiostationerna infördes och de som arbetade på B-ljudet erbjöds plats där.
Vi får höra ett fantastiskt stycke radio- och TV-historia. Om hur den tekniska utvecklingen förändrade arbetsuppgifterna och inte minst ett antal berättelser
om 70-, 80- och 90-talens kända politiker som passerade revy i Rapport och i radiosändningar eller när Jan var med Olof Palme på valmöte.
Jan har själv
arbetarbakgrund med farfar som var en av de första som var med och bildade fackförening, men också hade en konstnärlig ådra och spelade nyckelharpa till
dans för de andra arbetarna. Farfadern bodde granne med Gunnar Sträng när han var barn och när han blev äldre kom Sträng och uppvaktade den gamle kämpen.
Jan minns historierna som farfar berättade med glädje.
Vi får också höra om hur Jan fick ett erbjudande att börja producera radioteater och blev intresserad av dramaturgi, om hur ljudteknik, dramatik, användandet
av rösten och förståelsen för vilken berättelse som förmedlas intimt hör ihop. Kunskaper som han nu i ett antal olika kurser erbjuder i sin firma.
Han berättar om vad kurserna innehåller och att han håller dom för studenter och professionella inom scenkonst, film och tv, men också för anställda
inom andra verksamheter som behöver vässa sina kunskaper i att t.ex. producera en podd eller bara i att analysera och framföra information på
ett intressant sätt.
Jan föreläser också, en av föreläsningarna har titeln: ”Public service i dag – i går” Jan talar om vikten av ett starkt Public service, särskilt i dag
då det finns ett tydligt hot.
Jan berättar att han reste runt i landet i ett projekt där Sveriges Radio samarbetade med länsteatrarna och gjorde ett antal korta pjäser och att han då
såg så många fantastiska föreställningar! Både lunchteater och kvällsföreställningar. Han menar att det borde spelas in både för radio och tv och visas
och bevaras allt som görs i hela landet. Inte minst för barn och unga nu när barn och unga missat två år av en möjlighet att komma in i teaterns värld.
Jan: ”Kulturen är som blodomloppet i vårt samhälle. Det är så otroligt viktigt för hela vårt samhällsbygge. Att vi inte enbart talar om pengar och hur
många dagisplatser det finns. Det är kulturen som berikar och ger oss näring och tankar. Fanns inte den så skulle vi dö. Det är så otroligt viktigt,
det är den som utvecklar vårt folk och bygger vår framtid och där vi ifrågasätter. Också ur demokratisk synpunkt att vi luftar olika saker så att folk
får olika bilder av vad som händer. Därför ska kulturen stå långt fram och inte sist i kön. Jag vill att vi ställer partierna till svars: -Hur vill ni ha det?
Särskilt vad gäller fria professionella grupper som har så dåliga villkor.”
Till podden.
2022 03 11
Mia Christersdotter Norman
Kuturförsvaret presenterar stolt sin poddgäst
Mia Christersdotter Norman
verksamhetschef för
Röda Sten Konsthall i Göteborg.
Mia, som är utbildad fotograf och konst- och organisationsvetare, har huvudsakligen ägnat sitt yrkesliv
åt att skapa plattformar för konstnärer och andra
kulturutövare att få visa sina verk. Hon har sedan 2005 varit verksamhetschef för Röda Sten Konsthall och utvecklat organisationen till att omfatta en bred
verksamhet där såväl barn och unga som vuxna får möjlighet att ta del av och analysera konst från konsthallens utställningar eller den de skapat själva.
Allt under ledning av konstpedagoger som själva är utövande konstnärer.
En av verksamheterna heter Ung & Skapande och startade 2006. Unga deltar varje
vecka i flera löpande verksamheter med olika inriktning, grunden är att erbjuda ett tillåtande sammanhang där de kan utveckla sitt konstintresse och
förmåga att analysera och reflektera över konsten och samhället. Därtill erbjuder Röda Sten Konsthall skolor att komma på specialutformade aktiviteter
som utgår från utställningar och konstverk. Alla regionens förskolor och skolor erbjuds att delta och konsthallen vill gärna samarbeta med pedagoger
inom olika ämnesområden då Mia menar att konsten kan bidra med inspel i andra ämnen än bild.
Varje sommar finns en verksamhet i en container, utomhus, i anslutning till konsthallen. Den lockar främst de unga som intresserar sig för graffiti,
men när de väl träffar pedagogerna och konsthallen finns intill så tar många steget in. Mia berättar att flera av de som deltagit i exempelvis Ung & Skapande
under åren gått vidare och sökt konstskola och nu har konsten som yrke. Men framför allt fungerar verksamheten som en frizon där unga får vara sig själva och
uttrycka sig tillsammans med andra.
Röda Sten Konsthalls uppdrag är att visa samtidskonst, d.v.s. konst i vilken konstform och i vilket material som helst, men den ska i någon mening kommentera samtiden.
Konsthallen har också Göteborgs kulturnämnds uppdrag att driva Göteborgs Internationella Konstbiennal, GIBCA. Den pågår både i konsthallen och i stadens offentliga
miljö på olika sätt som Mia berättar om i intervjun. Konsthallen och biennalen har varsin curator som arbetar tillsammans med Mia och övrig personal med innehållet
och genomförandet.
Mia berättar även om ett spännande samarbete som Röda Sten Konsthall har på uppdrag av Västra Götalandsregionen med folkhögskolor där även andra konstnärliga
institutioner, som även GöteborgsOperan, Göteborgs Symfoniker och Angereds Teater är delaktiga. Eleverna får både ta del av konst och vara medskapande.
Nu är det viktigaste att få tillbaka besökarna efter pandemin och ett sätt är att restaurangbesökarna möter en del av innevarande utställning redan i entrén.
Mia: ”Konsten kan bidra med att nyansera, men också komplicera olika frågor. Om man tänker politisk debatt så kan den ha en tendens att bli förenklande men
också polariserande. Jag tycker att genom konsten så kan vi tala om komplexa frågor. Vi kan se konst och ha ett inre samtal med oss själva och med andra.
Förutom att konsten och kulturen berikar oss som människor så får man ju inte glömma att den också är något personligt som uppfyller oss.
Och har man någon gång blivit passionerad för konsten så är det vad som driver en så att man får en längtan och ett begär efter konsten, att få se och uppleva mer.
Jag skulle önska att det var fler som hade den passionen. Konsten är inte enbart något som ska hjälpa till med samhället utan den är fantastisk och underbar att ta del av.” Foto Hendrik Zeitler.
Till podden.
2022 03 04
Nils Ramhøj
Kulturförsvaret presenterar stolt vår poddgäst Nils Ramhøj, mångsidig bildkonstnär som även arbetat med
landart
och performance.
Medier som dessutom ingått i ett flertal samarbeten inom scenkonst, musik, litteratur och film. Han har sin ateljé i
Konstepidemin
som är ett konstnärsdrivet kulturcentrum i Göteborg. Det är också en av Sveriges största arbetsplatser för fria konstnärer inom alla områden.
Centret hotas nu av beslut om marknadshyror som skulle tvinga många av de som bedriver verksamhet där att flytta.
De verksammas ideella arbete inom Konstepidemins utåtriktade verksamhet motsvarar 4 – 5 MKR/år, berättar Nils.
Nils visste tidigt två saker, att han skulle bli konstnär och att han ville se Sydamerika. Att han ville bli konstnär tror han kom sig av att det fanns
konstnärer i släkten och att hans far spelade piano. Nils kände en längtan att själv uttrycka sig konstnärligt och skapade sig ett eget tryggt rum genom sitt tecknande.
Han höll dock beslutet att bli konstnär hemligt, som en pakt med sig själv. När han påbörjade sina studier på dåvarande Konstindustriskolan ville han
fortfarande göra bildkonst, inte utbilda sig i industrianpassat konsthantverk. På den textila avdelningen inspirerades han av samtida kvinnors textila konst
och bad om att under sin tid på skolan få utveckla textiltrycket till en grafisk konstform nära måleriet och teckningen. Ledningen hade tankar åt det hållet
och lät Nils bli pilotelev och nu ingår Textilbild inom dagens avdelning för Fri konst på Högskolan för Design och Konsthantverk, (HDK-Valand).
Nils fick sitt genombrott med sina bilder av hus i stadsdelen Majorna i Göteborg, där han också hade sin bostad och ateljé samtidigt som han engagerade sig för
att bevara de gamla landshövdingehusen. Nu arbetar han med att samla dessa målningar, teckningar och fotografier i en bok där han även ska skriva texter baserade
på dagboksanteckningar från den tiden.
Han förverkligade även sin resa till Sydamerika där han ensam, utan att planera och med minimal budget luffade omkring, tecknade, fotade och skrev.
Han beskriver det som en arbetsresa och som personlig utveckling där han bland annat fick bekräftat sin syn på kvinnan som den starka. Hon som tar ansvar.
Resan resulterade i boken ”Bolivia och Peru - Ur mina ögon”.
1985 föddes Nils son, då började han fundera över fadersrollen och relationen till sin egen far. Han målade sin son och även sin far.
Han fortsatte att måla sin far fram till dess att han gick bort julen 2001 och även efter. Nils beskriver det mer som bilder av en relation än som porträtt.
De finns i bokform ”Bilder av en far” med förord av Ingrid Elam och texter av tjugofem män som beskriver sina far-son-relationer.
Nils säger att oavsett om det handlar om hus eller människor så är det relationen, det som uppstår i mötet, som han intresserar sig för.
I podden får ni höra om Nils syn på konstnärskapet, drivkrafter, flow, om att arbeta ensam, möten med människor och konstens villkor.
Nils: ”Det är viktigt att politiker och andra makthavare gör allt för att motarbeta klichéer och fördomar som missgynnar kulturlivet och hindrar
konsten från att nå ut till den breda allmänheten. För det har ju faktiskt skett ibland att man på högsta politisk nivå, enligt populistiskt manér,
baktalar kulturen och gör den en stor otjänst genom att vara föraktfull mot den.
Där behöver man skärpa sig så att man inte skapar den alienationen, ett slags vi och dom. Alla politiker, på alla nivåer måste fråga sig på vilket sätt
konstens och kulturens betydelse kommuniceras och på vilket sätt hen bidrar till det. Vi medborgare måste också kräva av politiker att de ska vara medvetna
om vikten av konst och kultur och ha med det i alla beslut. Fråga sig - Var kommer kulturen in? ”. Foto Nils Ramhøj.
Till podden.
2022 02 25
Catharina Bergil
Kulturförsvaret presenterar stolt vår poddgäst Catharina Bergil, enhets-
chef för scenområdet vid
Högskolan för Scen och Musik (HSM) i Göteborg.
Scenområdet omfattar kandidatutbildningarna inom skådespeleri, opera, musikal
och contemporary art, men även master och doktorandutbildning.
Catharina växte upp som yngst av många syskon, hon beskriver miljön som
tillåtande med konst och kultur som en självklarhet. Hon gick kulturvetarlinjen,
studerade dramatik och blev sedan erbjuden arbete på Folkteaterns förskolescen
”En Trappa Ner” Catharina fick senare tjänsten som programchef för det nystartade
Världskulturmuseet, ett arbete som hon beskriver som utvecklande och stannade
där tills hon erbjöds jobbet på HSM.
Att såväl grundutbildning, master och forskning sker i samma hus och att skolan
har studenter från andra länder gör, säger Catharina, miljön dynamisk. Det ger
tillfällen till både möten och samarbeten som kan uppstå spontant. Det finns även
lektioner i tvärgrupper som ges över programgränserna.
Catharina undervisar själv
i ämnet ”Teater och samhälle”, där de läser och analyserar pjäser för att reflektera
över vad de har av aktualitet, oavsett om det är klassiker eller nytt. De talar även
om dagsaktuella samhällsfrågor och politik.
Syftet är att förbereda studenterna för att kunna ta plats i konstnärliga samtal i arbetslivet.
Just nu pågår ett pilotprojekt där en årskurs skådespelarstudenter utbildas med inriktning
på teater för barn och unga. Utbildningen sker i samarbete med ett antal teatrar för barn
och unga där studenterna kommer att göra sin praktik. Hör mer om allt detta i samtalet.
Ni får även höra om nordiskt samarbete mellan utbildningarna och om utbytesprogram
där såväl studenter som pedagoger får tillfälle till utbyte med skolor i andra länder.
Catharina: ”2022 är det viktigare än någonsin att debattera eftersom det finns ett parti som
har en väldigt stark kulturpolitisk programförklaring medan de andra partierna är ganska
bleka i de kulturpolitiska frågorna. Det skrämmer mig att de flesta inte tycks ha fattat att
konst och kultur kan vara en omvälvande och konstruktiv kraft. Samtidigt har jag varit
upplyft och glad över de röster som höjts under pandemin, starka personer och
organisationer som vägrat hålla tyst. Men media vet jag inte om de är tillräckligt bra på
att lyfta de här frågorna. Det kan lätt bli en särfråga i marginalen där ganska få är
involverade i samtalet. Det behövs fler plattformar för det samtalet. Min oro är hur vi når
de som inte är intresserade eller till och med känner förakt. Jag vill se ett avtryck från vår kulturminister, statsminister Magdalena Andersson och från lokala politiker i frågan före valet.”
Till podden.
2022 02 18
Helene Bergstedt
Kulturförsvaret presenterar stolt vår poddgäst Helene Bergstedt, VD på
Trygghetsrådet
TRS som är en kollektivavtalad omställningsorganisation på scenkonstområdet och för ideella och idéburna organisationer.
Hon är också VD för Scenkonstens omställnings och karriärväxlingsstiftelse,
(SOK)
Helene är jurist med upphovsrätt och arbetsrätt som inriktning i botten. En röd tråd i hennes yrkesliv inom olika fackförbund, bland andra Fackförbundet
för Scen och Film, har varit att hon vill hjälpa människor. Hon är mycket intresserad av
konst och kultur sedan hon var barn då hon växte upp med föräldrar som arbetade inom branschen.
TRS uppdrag är att arbeta förebyggande, med kompetensutveckling av verksamheter så att de blir självgående i sitt analys- och utvecklingsarbete.
Men också med direkt stöd till enskilda som i en situation där någon blir uppsagd eller visstidsanställning tar slut. En process som utgår ifrån individens behov,
med stöd av samma rådgivare under hela processen och där målet kan vara endera att stärkas för att stanna kvar i branschen eller att fortbildas för arbete på annat område. Helene ser att de som får stöd i allmänhet är mycket positiva och hon önskar att fler skulle ta kontakt för att ta del av det stöd som kan ges. Hon uppmanar den som är osäker på vad detta kan innebära att höra av sig, rådgivarna svarar gärna på frågor.
I TRS styrelse sitter, bland andra, parterna på scenkonstområdet, de som omfattas av stödet är de som har eller har haft en anställning inom institutioner,
fria professionella scenkonstgrupper eller inom vissa privatteatrar. Både den som haft en tillsvidareanställning men blivit uppsagd och den som frilansat
som anställd inom dessa områden kan få stöd.
Scenkonstområdet, liksom idrotten som tillhör idéburna och ideella organisationer, som TRS företräder, tillhör de hårdast drabbade under pandemin.
Helene och de som arbetar med henne på TRS är vana vid att möta människor när de har blivit uppsagda eller behöver skifta karriär av olika skäl,
men under pandemin har många stått utan försörjning över en natt. Detta ställde stora krav på verksamheten som fick skala upp och ställa om, även dom.
Till exempel vad gäller digital tillgänglighet och med ökad bemanning. Till stöd för såväl arbetsgivare, fackligt förtroendevalda som individer som alla,
på sitt sätt, plötsligt ställdes inför svåra situationer som uppsägningar.
I vårt samtal berättar Helene om allt som TRS gör, men inte ryms i denna text. Det är mycket!
Helene: ”Konst och kultur är viktigt för ett samhälle och för en demokrati. Kulturpolitiken är en viktig förutsättning för att vi ska ha ett rikt konst-
och kulturliv. Som VD på TRS ser jag hur viktig kulturpolitiken är för förutsättningarna på den här delen av arbetsmarknaden, vilka arbetstillfällen
som skapas och för villkoren. Det skulle också vara bra om fler röster än de som kommer från kulturpolitiker och från de som arbetar i branschen hörs i
debatten, att fler som tycker att konst och kultur är viktigt hörs, så att debatten breddas.”
Till podden.
2022 02 11
Eva-Lotta Hultén
Kulturförsvaret presenterar stolt vår poddgäst
Eva-Lotta Hultén, journalist, författare, debattör och kritiker.
Eva-Lotta menar att vi behöver ha ett holistiskt perspektiv, se helheter och inte en sak i taget. Hon arbetar själv utifrån det synsättet och
kombinerar skrivande om miljö, jämställdhet, internationella rättvisefrågor och medier, är engagerad i frågor som rör barn och unga och har länge
varit aktiv i debatten om skolan. Vi fokuserar i samtalet på just skolan där Eva-Lotta har flera intressanta ingångar. Hon vill att vi alla ska fundera
över om vi behöver skolan och om svaret är ja, till vad ska vi ha skolan?
Eva-Lotta menar att de timplaner och de traditioner som styr skolan hämmar pedagoger och hindrar dom att utifrån sin professionella kunskap ge varje elev
vad de behöver. Hon menar att rätten till X antal lektioner i varje ämne borde bytas ut mot rätten för varje elev att utvecklas utifrån sina förutsättningar.
Det finns stöd i forskning för hennes tankar och vi talar om varför det inte får genomslag.
Hon menar också att det finns en klassindelning där hantverksyrken och omsorgsyrken räknas som sämre, medan de i själva verket är de yrken som vi inte kan
ersätta med AI i framtiden. Att praktisk begåvning inte räknas på samma sätt som teoretisk, vilket sorterar ut barn i stället för att uppmuntra olika kunskaper
då samhället behöver båda.
Eva-Lotta vill se en skola som utvecklar eleverna både kunskapsmässigt, känslomässigt, moraliskt och socialt och att ett nytt ämne, praktisk psykologi införs.
Hon vill också att demokrati praktiseras mer.
Eva-Lotta berättar i intervjun om ett besök i Jenaplanschule i Jena i Tyskland. Där finns en samarbetskultur med ömsesidig respekt. Alla årskurser samverkar på
olika sätt, lär tillsammans, lärarna arbetar ämnesöverskridande, skolan har ett ämne som heter ”Ansvar” och det finns lokaler för olika typer av konstnärliga aktiviteter.
Eva-Lotta: ”Konst och kultur borde diskuteras av politiker, av människor inom alla fält. Kulturen handlar om att vara människa, tänka, känna, uttrycka sig.
Det påverkar hur vi ser på samhället så det finns en resonansbotten hela tiden. Kulturen kan ju användas för att styra samhället och då måste vi fundera över
hur vi vill ha det med det. Hur vill vi att den ska få vara med och styra och påverka samhället, i vilken utsträckning? Ska den skydda oss mot något,
puffa oss åt något håll. Vill vi det? Kulturen är ju en av Sverigedemokraternas flaggfrågor. Det handlar om det, vilket samhälle vill vi ha? vilka människor
vill vi vara mot varandra? Alla bör prata om det och det bör tas upp inom alla fält. ”
Till podden.
2022 02 04
Hedda Krausz Sjögren
Kulturförsvaret presenterar stolt vår poddgäst Hedda Krausz Sjögren, strateg och kreatör inom konst och kultur med bred erfarenhet av internationellt arbete.
Hon var kulturråd i Sydafrika 2017-2021 och har nu ett uppdrag som curator för Bokmässan i Göteborg där Sydafrika är temaland,
linkedin.
Hedda har en bakgrund som regissör och producent och har under lång tid drivit internationella konstnärliga samarbeten. Hon intresserar sig för kulturens roll
i fredsarbete, konfliktlösning och i samhällsutveckling. Heddas morfar kom till Sverige som judisk flykting och fick, som många andra vid den tiden, stanna på nåder.
Det ledde till en livslång rädsla. En annan gren av hennes judiska släkt sändes till Sverige av släktingar för att överleva och ur den historien hämtar
Hedda mycket inspiration till sitt arbete. Hon ser med stor oro på den polarisering vi har i Sverige i dag.
Vi får höra om vad ett kulturråd gör, Hedda kunde påverka innehållet och prioriteringar i sitt uppdrag i hög grad. Förutom grunden, de konventioner som Sverige
skrivit under och som handlar om kulturell mångfald och kulturutbyte, fokuserade Hedda på att förankra arbetet lokalt. Hon ville också skapa samarbeten mellan
verksamheter och konstnärer i Sverige och i Sydafrika som skulle ha potential att hålla även efter det att hennes uppdrag var slutfört. Hedda berättar att
hållbarhet är något som många konstnärer i Sydafrika är mycket skickliga på att arbeta utifrån, kanske på grund av de begränsade resurser som finns.
Vi får höra om ett antal samarbeten bland annat med Litteraturhuset i Göteborg, men även med Textilhögskolan i Borås med flera. Svenska poeter,
författare och teaterensembler har besökt Sydafrika, turnerat, haft workshops och företrädare för regeringen har besökt ambassaden och sett föreställningar.
Afrika blir snart världens folkrikaste kontinent och har en mycket ung befolkning. Hedda ser en enorm utvecklingspotential konstnärligt och filosofiskt i Sydafrika
som kommer att påverka övriga världen. Det handlar om kultur, kreativa näringar, processer och idéströmningar vid universitet med sofistikerade utbildningar i film,
mode och fotografi t.ex. I Sverige finns kunskap om vad som pågår i dag främst inom några av de konstnärliga utbildningarna. Hedda menar också att vi inte
ska vara så ängsliga för att uppfattas som instrumentella utan våga kliva in med konsten på andra områden.
Hedda menar att vi behöver den utforskande litteraturen, dansen, teatern, som bas för att komma vidare och högre i våra kreativa uppfinningar som skapar Spotify,
musikaler, Netflix, det som vi konsumerar och som skapar jobb.
Hedda: ”Jag skulle väldigt gärna vilja se att utrikesminister Ann Linde tillsammans med andra aktörer lyfter de internationella kulturfrågornas betydelse för
stabilitet i det långa perspektivet. Det var precis det Sverige gjorde när vi stöttade frihetsrörelserna i Södra Afrika på 80-talet. Där behöver vi fortsätta att vara,
både på vår inhemska arena och på den internationella arenan!”
Till podden.
2022 01 28
Stefan Hansen
Kulturförsvaret presenterar stolt vår poddgäst
Stefan Hansen , VD på Unga Klara, Sveriges nationella scen för barn och unga och ordförande för Kulturrådets referensgrupp för fri scenkonst, teater, opera,
musikteater, performance och andra uttryck. Stefan berättar att han som barn stammade och blev mobbad. Men när han
började gymnasiet möttes han av en värme och gemenskap som präglades av konst, kultur och ett normbrytande förhållningssätt som gjorde att han kände sig hemma.
En kamrat bjöd med honom till en teaterkurs där en pedagog uppmärksammade hans speciella blick, inte hans stamning. Efterhand började han intressera sig mer för
arbetsuppgifter som han fick veta betydde att han var producent och på den vägen är det. Sin utbildning fick han på Stockholms konstnärliga högskola.
Under den period som Linda Zachrisson var kulturråd på Sveriges ambassad i Washington så arbetade han där och under hennes föräldraledighet vikarierade han som
kulturråd. Han beskriver Washington som en smältdegel av konst, kultur, politik och diplomati, något han intresserar sig för. 29 år gammal utses han till VD för Unga Klara.
Stefan berättar om varför han anser det vara ett så viktigt och inspirerande arbete. På Unga Klara får han användning av sina erfarenheter av inter-nationellt arbete då
teatern samarbetar med konstnärliga verksamheter runt om i världen, han berättar bl.a. om ett skrivprojekt som pågick på tre kontinenter under pandemin i intervjun.
Vi talar om att alla partier framhåller i sina uppdragstexter att konst och kultur för barn och unga ska prioriteras, men i handling och budget är det tvärtom.
Stefan har nyligen skrivit en artikel i Dagens Nyheter
om detta och uppmanat kulturministern ”att vända på varje sten” för att rätta till saken.
Vi talar om att precis som det finns en vårdskuld och en skolskuld så finns en kulturskuld och om vad den innebär och kan få för konsekvenser.
Vi talar om Unga Klaras arbetssätt och mycket mer.
Stefan: ”Det finns flera saker som kulturpolitiker och andra skulle kunna föra på agendan, dels det alarmerande i att kulturen legat nere och kulturskulden
som drabbat alla, men särskilt barn och unga. Dels den potential som finns i en återstart. Alla verksamma som kan engageras i att banta av kultur-skulden
så att den försvinner. Vi behöver femdubbla utbudet, här gäller det att tänka strategiskt med ambulerande föreställningar, samtidigt som teatrarna behöver
vända sig aktivt utåt mot skolorna.
Sen är jag nyfiken på varför inte utrikesministern och försvarsministern uppvaktar kulturministern i mycket högre grad eftersom är det någonting som diskuteras
nu så är det hotet mot vår demokrati och yttrandefrihet. Och där är konsten en förutsättning för att bibehålla det som vi just firade, 100 år av demokrati.
Kulturpolitiken måste ses som en del av välfärdssamhället där det offentliga tar ansvar för att omfördela resurserna. Så sammanfattningsvis finns en möjlighet att sätta
barnrättsagendan i fokus, att ha en radikal omfördelningspolitik, se över kulturområdet, och fånga upp de publikgrupper som vi återkommande säger att vi ska hitta fast de
finns där framför oss. Alla barn och unga som i princip inte garanteras någonting. Men också att förverkliga den lag som vi antog 2020, Barnkonventionen. Hur efterlever
vi den, hur garanterar vi alla barn och unga egna konstnärliga uttryck och egen konsumtion av konst och kultur? Det här tror jag skulle kunna vara ett av flera
positiva politikområden som inte handlar om vapen, kärnkraft och elkablar som skulle kunna engagera både nya och gamla väljare inför valet.”
Till podden.
2022 01 14
Anna Toresdotter
Kulturförsvaret presenterar stolt vår poddgäst Anna Toresdotter, mångsidig konstnär, författare och föreläsare om sambandet kultur och hälsa.
Anna växte upp i Luleå i en konstnärssläkt. Hennes morfar, Fridtiof Erichson var en känd konstnär och restauratör som hade många uppdrag att restaurera
konstverk bl.a. i kyrkor runtom i landet. Även morfarsfar var konstnär så Anna lärde sig tidigt om ljusets betydelse för en bild, något hon utvecklat i
sitt eget måleri och även undervisar i.
Anna, som numera bor i Åkersberga utanför Stockholm, kombinerar sitt målande med musik, poesi och även dans i sina utställningar varav flera turnerat,
såväl inom Sverige som till USA och Japan. Anna berättar om hur hon under en resa utomlands blev intresserad av sambandet kultur och hälsa och sedan dess haft kontakt med ett antal av Sveriges främsta forskare på området och själv hållit föreläsningar i olika sammanhang för olika typer av publik något som varit mycket uppskattat och givande även för Anna.
Vi samtalar utifrån de rubriker Anna haft under sina föreläsningar. Om hur deltagande i konst och kultur påverkar hälsa och livslängd. Om hur anställda
som fick ta del av kulturell stimulans på arbetstid visade på högre värden av ett immunförsvarsstärkande ämne i blodet enligt en SKTF-studie, om s.k.
bildsamtal för äldre på demensboende under ledning av en forskare och de positiva resultaten det gav jämfört med en kontrollgrupp som fick samtal utan bilder. Detta och mycket mer relaterat till kultur och hälsa kan ni lyssna till under vårt samtal där Anna även berättar om sitt arbete inom ”Skapande skola” där hon undervisat utifrån sin bildkonst, något som hon upplevt som mycket stimulerande.
Anna har sina rötter i miljörörelsen och har nyligen fått ett stipendium för ett spännande projekt som utgörs av en konstutställning, ett poesiprojekt i
samarbete med skolelever och en digital presentation av helheten som gör det tillgängligt även för oss som inte kan se den utställning som planeras till
slutet av maj i år. Projektet handlar om vår matjord. Ett intrikat kommunikationssystem som vi först nu börjar förstå hur komplicerat och sinnrikt det är
uppbyggt och hur det fungerar. Vi behöver lära oss hur vi ska hantera matjorden på rätt sätt och inte skada den på det sätt som vi gjort och gör genom
hur vi odlar och gödslar. Anna kommer att hålla en poesiworkshop med elever efter att de fått se de verk hon just nu målar och efter att de tagit del
av fakta i ämnet. Allt blir sedan en utställning. Arbetet går att följa på
Annas hemsida.
Anna: ”Det finns mycket forskning om betydelsen av konst och kultur, men det krävs att det sammanställs så att vi får statistik för att det ska användas.
Chefer skulle behöva mer information och kunskap, de mjuka värdena faller bort i effektiviseringens namn. Jag skulle gärna vilja se en tv-sänd debatt
på bästa sändningstid inför valet mellan kunniga forskare på området, som Gunnar Bjursell, Britt-Marie Wikström och Töres Theorell och alla partiledare
om vikten av konst och kultur.”
Till podden.
2021 12 22
Lawen Redar
Kulturförsvaret presenterar stolt vår poddgäst Lawen Redar, jurist, riksdagsledamot (S) kulturpolitisk gruppledare och 3:dje vice ordförande
i kulturutskottet.
kulturutskottet
Lawen är född och uppväxt i Stockholm som barn till föräldrar som flytt till Sverige på 80-talet. För föräldrarna, som är kurder, har konst,
kultur och bildning en grundläggande betydelse i livet, det är lika självklart för Lawen och hennes syster. Lawen, som också är intresserad
av basket engagerade sig i SSU som ung, blev utsedd att bli riksdagskandidat och när Stefan Löfvén lämnade sin riksdagsplats för att bli
statsminister var det hon som stod på tur. Hon studerade fortfarande juridik och blev ledamot av justitieutskottet. Något som hon beskriver
som tufft. Under nuvarande mandatperiod är hon gruppledare för S i kulturutskottet där hon trivs och gläds åt att bli intellektuellt utmanad
i debatter och i samtal med företrädare för konst och kulturlivet.
Lawen beskriver hur pandemin ytterligare klargjort såväl vikten av konst och kultur i våra liv som de stora brister som finns i de
konstnärligt verksammas villkor och hur trygghetssystemen fungerar.
Vi talar om hennes politiska förebild, Bengt Göransson om folkbildningens betydelse inom arbetarrörelsen, om den kulturpolitiska motion
som hon var med om att skriva till S-kongressen och som ledde till ett antal skrivningar i riktlinjerna för nästa mandatperiod.
Inte minst vad gäller jämlik tillgång till kultur för barn och unga, att värna Public Service och förbättra konstnärers villkor.
Vi talar också om hur utvecklingen mot mer privatisering i samhället förändrat betydelsen av ordet ”frihet” och om hur viktigt det
förebyggande arbetet är för att barn och unga inte ska bli offer för att rekryteras till kriminalitet. Lawen menar att kulturen ska
spela en roll i samhällets alla delar och att även näringslivet bör bidra till finansieringen, inte i stället för, utan i tillägg
till den offentliga. Hon hyllar den svenska välfärden och de möjligheter den ger för människor som kommer hit från andra länder.
Men ser också att det krävs förbättringar för att det ska fungera väl för alla.
Angående konstnärlig frihet menar Lawen att det ska finnas endast en juridisk begränsning; Hets mot folkgrupp. Därutöver får det
vara hur provocerande som helst.
Lawen: ”Betraktaren” är ett intressant begrepp, det innefattar oss alla. Partiledare svarar för och är vägvisare inom varje
politikområde då tycker jag att de också behöver redovisa vilken kultursyn de har. Vad vill de med kulturpolitiken?
Hur ser man på människan och på det mångkulturella samhället? Vad det gäller oss kulturpolitiker tycker jag att ”betraktarna”
ska vara tuffa mot oss, ha förväntningar, ställa krav!”
Lawen vill gärna att ni lyssnare hör av er till henne m feedback och frågor.
Till podden.
2021 12 22
Olav Fumarola Unsgaard
Kulturförsvaret presenterar stolt vår poddgäst Olav Fumarola Unsgaard, statsvetare, journalist, redaktör och programredaktör på
Litteraraturhuset i Göteborg. Olav växte upp i Blackeberg i Stockholm.
En plats som varit oskildrad i litteraturen tills John Ajvide Lindqvists ”Låt den rätte komma in”. Läsandet och böcker är den röda tråden i Olavs liv.
Intresset har fört honom till studier i statsvetenskap, praktisk filosofi och kulturprojektledning, det senare föranledde en flytt till Göteborg.
Där hamnade han på Nätverkstan i Lagerhuset. Efter avslutade studier där blev han kvar som lärare och fick olika uppdrag. Han har arbetat på Ord och Bild,
och tog en tur tillbaka till Stockholm och förlagen Atlas och Leopard, men återkom till Göteborg och tjänsten som programansvarig på Göteborgs Litteraturhus.
En medlemsstyrd verksamhet med oerhörd bredd, som erbjuder otroligt många aktiviteter varje år med Olav som programansvarig. Olav har också representerat
Litteraturhuset i en stor arbetsgrupp som gjorde en ansökan om att Göteborg skulle utses av UNESCO till litteraturstad, vilket lyckades. Olav berättar om
varför ansökan gjordes, om gruppens sammansättning, hur arbetet gick till och vad som händer efter utmärkelsen. T.ex. läsfrämjandeprojekt som utgår ifrån
högläsning där elever läser tillsammans.
Vi talar även om Lagerhusets roll i det område kring Järntorget och Långgatorna som just nu genomgår en stor förvandling arkitektoniskt och där det finns
funderingar kring hur det mångfaldiga kulturliv som utmärkt området kommer att finna sin plats framöver. Vi får också veta hur det kommer sig att Lagerhuset,
men inte Folkets Hus vid Järntorget nu är medlem i Folkets Hus och Parker. Olav berättar om vad en redaktör gör och hur det kom sig att han blev den som
tog sig an den syriske journalisten och författaren Khaled Alesmael och stöttade honom fram till debut med den unika romanen ”Selamlik” om hur det är att
leva som homosexuell i ett land där man förnekar förekomsten av homosexualitet. Olav berättar även om sitt engagemang i allt som rör etik, moral och rättvisa,
t.ex. antologin ”Skitliv” från början av 2010-talet om ungas situation i gig-ekonomin och om ett uppdrag från LO för att främja feminism i fackligt arbete och mycket mer.
Olav: ”Jag fick min utbildning vid Stockholms universitet, men min bildning fick jag på ABF-huset i Stockholm. Bildning får man i samtal med andra.
Jag är en varm anhängare av den svenska folkbildningskulturen. Folkbildningen har i dag drabbats av stenhård styrning enligt NPM (New Public Management)
och samma sak gäller för konst och kultur. Jag ser en folkbildningspolitik på nationell nivå som skruvas åt på ett sätt som är väldigt skrämmande.
Läsande och skrivande är nyckeln och vi måste stötta så att så många barn som möjligt ska klara, inte bara nian med godkända betyg, utan också gymnasiet.
Att kunna begripa och analysera en text och ta den vidare är grundläggande kunskaper. Det finns både en demokratisk och en social komponent i välfärden.
Om du har kunskaper motsvarande gymnasium så har du också goda möjligheter att få ett jobb och kunna försörja dig.”
Till podden.
2021 12 17
Karin Helander
Kulturförsvaret presenterar stolt vår poddgäst Karin Helander, professor i teatervetenskap, föreläsare, kritiker och ständig sekreterare i
Kungliga Vitterhetsakademien.
Karin växte upp med musik, dans, litteratur och teater som en viktig del i livet. Hon nämner ”Lille Petters resa till månen”, som hon såg på Operan som barn vid jul, som en stark upplevelse. Hon spelade piano och närde en dröm om att bli musiker. Sin utbildning inledde hon dock med att studera matematik, fann det tråkigt, bytte direkt till teatervetenskap, sökte sig till studentteatern som blev den fria gruppen ”Teater 9” där hon spelade, regisserade och skrev men även sålde biljetter och annat som krävs i en fri grupp.
Intresset för forskning, och då i ämnet teatervetenskap, tog överhanden och efter disputationen började hon som lärare vid institutionen. Efter några år fick hon uppdraget som föreståndare för Centrum för barnkulturforskning. Karin berättar om hur hon skapade kontakter med forskare från andra områden som forskade kring barn och unga. Utifrån Centrum för barnkulturforskning har hon byggt ett stort kontaktnät såväl nationellt som i Norden.
Vi talar om Karins olika uppdrag, som föreläsare, pedagog, som kritiker och vad det innebär att handleda doktorander. Ur Karins långa CV finns några rubriker som vi utgår ifrån i vårt samtal t.ex. ”Den barnförbjudna barnkulturen”. Om vuxnas rädsla för konst med existentiell tematik där vi från vuxenvärlden tenderar att projicera vår egen ångest på barnen som publik. Karin talar också kring begreppet ”förståelse”, att vi frågar barn: ”förstod du det här?”, medan vi aldrig frågar en vuxen samma sak. Hon hyllar scenkonstens betydelse för att vi ska kunna förstå oss själva genom ”visualisering, berättelse och lek” som är ett citat från Peter Gärdenfors, professor i kognitionsvetenskap.
Kvalitet är ett hett ämne! Vad är det? När det gäller konst och kultur för barn så menar hon att det beror inte enbart på vilka kriterier och parametrar vi vuxna använder utan också om det är barn eller vuxna som gör bedömningen. Mycket intressant! ”Barns röster i barnkulturen” är en annan rubrik från hennes CV som vi talar om, hur barn kan komma till tals på olika sätt, t.o.m. som medforskare. Karin berättar att det under pandemin gjorts en studie som visar att konsten behövs för att bearbeta upplevelser av pandemin som barn haft. Likaså kommer forskning om hur barn och unga som kommit med flyktingvågorna påverkats av att ta del av berättelser som rör deras verklighet. Karin ser en risk att vi med dagens politiska klimat får en kulturpolitik som vänder sig bakåt i stället för att gå framåt och främja nytänkande. Hon berättar också om hur hon integrerar kulturpolitik i sin undervisning på universitetet.
Karin har initierat tvärvetenskaplig forskning och förordar ett tvärvetenskapligt arbetssätt för att hantera de stora frågor som vi står inför att lösa i dag.
”Det krävs ämneskunskap, men även samarbete. Det är nödvändigt, men också väldigt roligt att höra andra som ser på samma frågor som jag själv arbetar med men från helt andra håll.” säger Karin.
Vi gratulerar Karin som i år fått motta HM Konungens medalj i guld av 8:e storleken i Serafimerordens band ”För förtjänstfulla insatser inom svenskt akademiväsende.”
Karin: ”Konst och kultur är ofta en osynlig fråga i valrörelsen, det är de tunga frågorna man diskuterar, nu blir det brottslighet och viktiga frågor som klimat, hållbarhet, miljö och välfärd. Samtidigt kan jag inte tycka annat än att konst och kultur är en livsviktig del av vår tillvaro. Konsten är mycket, men också en hjälp för oss att kunna bearbeta och tolka den här tuffa och komplexa verkligheten vi befinner oss i. Och då menar jag att det måste finnas utrymme för konsten och kulturen i valrörelsen och också i politiken. För att vi ska kunna vässa våra insikter och vår empati och vår förmåga att ta ställning. Jag tycker att det är jätteviktigt att kulturfrågorna kommer upp i valrörelsen.”
Till podden.
2021 12 10
Lars-Eric Brossner
Kulturförsvaret presenterar stolt vår poddgäst Lars-Eric Brossner, regissör, kompositör,
Svensk Film Databas,
Discogs
tidigare konstnärlig ledare för Folkteaterns förskolescen ”En Trappa Ner” och jurymedlem i
barnteater-festivalen BIBU. Just nu pågår juryarbetet för fullt, mestadels via inspelat material p.g.a. pandemin.
Lars-Eric växte upp i Malmö, hans mamma drömde om att han skulle bli konsertpianist, han tog lektioner, men först när han råkade komma tidigt till en lektion och hörde en lärare spela jazz växte hans intresse för musik.
Han spelade i olika band, bland annat i ”Var god stig åt sidan” med Mikael Wiehe, Björn Afzelius m.fl. och berättar om en festivalspelning där hans mamma stolt stod på första parkett trots att de spelade musik influerad av de amerikanska banden ”Chicago” och ”Blood sweat and tears” snarare än klassiskt. Det ledde till en förfrågan från Unga Teatern, Malmö stadsteaters uppsökande barn och ungdomsteaters verksamhet, under ledning av Leif Sundberg om att medverka som musiker. Sundberg startade på 70-talet tillsammans med bl.a. Suzanne Osten, ”Fickteatern” i Stockholm, en nyskapande grupp som gjorde uppsökande teater för barn och unga. Av honom lärde sig Lars-Eric grunderna i teatern, fick uppdrag att skriva musik och även att agera. En i en grupp mentorer där senare regissörerna Lennart Hjulström och Finn Poulsen på Folkteatern i Göteborg, dit Sundberg tog honom, och scenografen Sören Brunes ingick. Vi får även höra om mötet med den då nyutexaminerade Tomas von Brömssen i Malmö som ledde fram till ett samarbete under många år.
Vi samtalar om åren i Nationalteaterns rockorkester, om musikens roll i teater och på film, varifrån Lars-Eric hämtar sin inspiration när han skriver musik och om konsekvenserna av nedläggningen av Folkteaterns förskolescen ”En Trappa Ner”.
Vi talar om ett uppdrag för SIDA i Indien och ett uppdrag från Riksteatern och Frihetsteatern på Västbanken i Jenin i Palestina där resultaten bl.a. blev en oförglömlig upplevelse av en uppsökande provföreställning på ett stort barnhem i Indien för en barnpublik som aldrig sett teater och av hur en föreställning av Pippi Långstrump i rätt kontext i Palestina plötsligt blev politisk teater för en otroligt engagerad publik i alla åldrar. I båda fallen skilde sig naturligtvis förutsättningarna för produktion rejält från de han var van vid.
Lars-Eric berättar även om samarbetet med en skådespelerska och koreograf, Cecilia Milocco som han gjort flera produktioner med och som han menar betytt mest för honom vid sidan av Sören Brunes och Tomas von Brömssen utöver de tidigare nämnda mentorerna.
Lars-Eric: ”Konst och kultur bör vara en valfråga om man är det minsta intresserad av vad det är att vara människa. Alla partiledare borde sätta sig ner och diskutera kulturpolitik med varandra! Barn lever i en grym verklighet med skilsmässor och andra allvarliga problem att hantera och i dag har vi barn som kommer med erfarenheter från krig, varför inte hjälpa dom att hantera sina erfarenheter med hjälp av konst och kultur?”
Till podden.
2021 12 03
Lars Melin
Kulturförsvaret presenterar stolt vår poddgäst Lars Melin, skådespelare, regissör, tidigare konstnärlig ledare och teaterchef för Smålands Musik och Teater och konstnärlig ledare för Regionteater Väst och nyligen utsedd till konstnärlig ledare för Backa teater.
Lars kommer från en teaterfamilj där morfar Elof Ahrle och mormor Birgit Rosengren var stora stjärnor på 40- och 50-talen och mamma, Carina Ahrle och morbror, Leif Ahrle är kända skådespelare. Lars själv valde skådespelarbanan sent efter en uppväxt som trummis i band.
Vi samtalar om processen när Lars blev inbjuden till en intervju om att bli konstnärlig ledare för Backa teater, den teater där han började sin karriär som skådespelare tillsammans med hela sin teaterhögskoleklass och bland dom företrädaren Mattias Andersson. Lars dotter hade en viktig roll i hur processen slutligen ledde fram till uppdraget.
Vi talar om när Lars under sin tid som skådespelare på Backa ständigt lade sig i regiarbetet och till sist tillsammans med sin fru, skådespelerskan Mia Höglund Melin, lade fram ett förslag om att sätta upp Line Knutzons ”Stickor i hjärtat” för dåvarande konstnärliga ledaren Eva Bergman som sa: ”Kör!”
I och med det skapade Lars en inkluderande arbetsmetod som han hållit fast vid sedan dess. I sitt ledarskap kombinerar Lars en tydlighet i beslutsgång med det inkluderande arbetssättet som gör att alla erfarna medarbetares kompetens tas tillvara och gör att han ges möjlighet att ta bättre konstnärliga beslut. Lars tycker om arbetsuppgifterna som faller på en ledare.
Vi talar om ”På ren svenska” för högstadiet på Regionteater Väst, en föreställning som Lars regisserat och där skådespelare, dramaturg och regissör står för texten och där alla övriga bidragit enligt den metod som Lars tillämpar. Jag har sett föreställningen som på ett intelligent sätt, med humor ger publiken upplevelsen av en varm gemenskap som gradvis och omärkligt glider in i ren fascism. Som det skeende vi lever i nu. Mycket skickligt och obehagligt. Lars menar att ”det är bra att larva sig in i det allvarliga eftersom vi människor är larviga.”
Vi talar om den oro som vuxna ofta känner angående tematik eller t.o.m. titlar på ännu inte producerade verk för barn och unga. Vad det beror på och hur de som arbetar för barn och unga behöver förhålla sig till det.
Lars är också en hängiven fågelskådare, ett intresse som hans pappa delade med sig av till sönerna Lars och storebror Bo, ett intresse som bröderna ännu delar och odlar bl.a. med gemensamma resor för att se fåglarna flytta och återvända årligen. Vi som följer Lars på Facebook kan se de vackra bilderna.
Lars: ”Nu när högerpopulisterna har konst och kultur som sin fråga så måste alla övriga politiska partier gå in och ta den debatten för demokratin, för det fria ordet och för människan. Också vi konstnärer måste prata om det och även genom vår konst, ta chanser både tematiskt och i uttryck och utmana.”
Till podden.
2021 11 26
Pelle Wistén
Kulturförsvaret presenterar stolt Pelle Wistén regissör, amatörteaterledare,
tidigare sektionschef på Studiefrämjandet i Stockholm och driver sedan 20 år tillbaka
egna firman
Wistén Kulturproduktion.
Pelle växte upp med föräldrar som var intresserade av konst och kultur. Hans mamma var
som ung dansös i baletten och skådespelerska både på Bergens teater och på Nationaltheatret
i Oslo. Pappan som var chef på Shell var mycket intresserad av såväl litteratur som teater och
film och försåg Pelle med böcker anpassat efter ålder och tog honom med på teater så som Brechts
”Den Kaukasiska kritcirkeln” med Toiwo Pawlo som domaren Azdak, ett starkt minne.
Pelle levde i och med alla de kulturverksamheter som erbjöds i Stockholm under hans ungdom och efter att
ha arbetat som regissör och musiker på fritiden sökte Pelle på uppmaning av sin fru jobbet som sektionschef på Studiefrämjandet,
det gav möjlighet till att både arbeta med konsten och att få betalt.
Som anställd inom folkbildningen har Pelle drivit ett antal projekt, inte minst för barn och unga. Han berättar om några av dom i vårt samtal.
Bland annat om ett som känns väldigt aktuellt, ”Akta húvet”.
Det handlade om att ge insikt om vad grovt våld ger för effekter i relation till såväl offer, förövare som vittnen.
Det genomfördes i samverkan mellan flera olika samhällsinstitutioner mellan 2007 och 2010. Och, som alla projekt,
avslutades det och arkiverades. Vi talar om problemen med projekt-formen och behovet av att skapa metoder så att
goda resultat kan leva vidare och utvecklas så att hjulet inte behöver uppfinnas på nytt för varje ny generation.
Pelle har också skrivit en bok om sin hjärtefråga – amatörteatern.
"När ljuset släckts”.
Där beskriver han de processer som sker i uttagningar, repetitioner, när alla delar sätts ihop, premiär, recensioner,
publikreaktioner, spelperiod och avslut. Men, det viktigaste är ändå vad det ger till såväl de professionella som
arbetar med projekten som till deltagarna. Det beskrivs väldigt fint med citat från sms, mail.,
lappar och intervjuer som Pelle gjort med deltagare. Det för oss in på de olika konst och kulturbegreppen – estetiska
och antropologiska som vi samtalar kring.
Pelle: ”Vi behöver diskutera såväl det estetiska som det antropologiska kulturbegreppet, båda är lika viktiga.
Jag har också samarbetat med forskare som Töres Theorell, professor i stressforskning som skrivit om musik och hälsa,
och instämmer i det han säger att vi måste skapa mötesplatser för tvärvetenskaplig forskning med inriktning på barn och unga.”
Till podden.
2021 11 19
Magnus kirchhoff
Kulturförsvaret presenterar stolt vår poddgäst Magnus Kirchhoff,
utbildningsledare På Kungliga Konsthögskolan i Stockholm, tidigare
verksam vid Teaterhögskolan i Stockholm, Stockholms dramatiska
högskola och Stockholms konstnärliga högskola SKH,
ordförande i Operakompaniet Kamraterna m.m.
Magnus växte upp i Örebro där han som blyg pojke i mötet med en
teaterintresserad lärarpraktikant upptäckte teatern. Från högstadietiden
kom Amatörspelen, en speciell amatörteaterverksamhet, att bli en viktig
del i Magnus liv Han upptäckte dock snart att han var mer intresserad av
att vara en möjliggörare för de som ville verka som konstnärer än att själv
vara utövare. Så han tog examen i teatervetenskap, men läste även
”Praktisk kunskap”, som vi talar om vad det är.
Magnus har verkat som ledare och just möjliggörare under hela livet.
Som ledare är han intresserad av att skapa goda förutsättningar för alla
att arbeta i den organisation eller verksamhet som han leder.
Magnus menar att detta också går att applicera på ett land. Och då
kan konst och kultur spela en viktig roll. För att konst och kultur hjälper
oss att ta oss ifrån ett vi-dom-tänkande och ett svart/vitt perspektiv. Han
menar att det finns en stor okunskap om konstens och kulturens
möjlighet att komplicera och nyansera de stora frågor vi har att hantera idag.
Magnus: ”För svaren på frågorna är inte enkla - de kan bara vara komplicerade.”
Vi samtalar om de konstnärliga högskolorna, storlek, vad det innebär för relationen
mellan pedagoger och studenter och den administrativa bördan för verksamheterna.
Om specialisering i utbildningen och hur den arbetsmarknad som väntar ser ut.
Om relationen mellan ”fritt konstnärligt skapande” och handledd utbildning och
om likheter och skillnader mellan de konstnärliga utbildningarna.
Magnus berättar om hur ”Mejan”, som Konsthögskolan kallas, har visat prov på en
fantastisk anpassningsförmåga under pandemin. Men också om hur pandemin
drabbat studenterna. Vi får även höra om arbetet för att hitta ett inkluderande
språk, något som Magnus har erfarenhet av från SKH. Hur kan de konstnärliga
utbildningarna nå ut till de grupper som av olika skäl inte ser en konstnärlig
utbildning som ett möjligt yrkesval?
Magnus: ”Vi måste öka förståelsen för den kompetens som finns inom de konst-
närliga områdena och om konstens och kulturens värden förutom egenvärdet.”
Till podden.
2021 11 12
Jonas Fröberg
Kulturförsvaret presenterar stolt vår poddgäst Jonas Fröberg, skådespelare,
regissör, grundare av Teater Spira som han även varit konstnärlig ledare för
men nu kallar han sig husdramatiker. Han är också
pedagog ,
föreläsare och
författare.
Jonas växte upp med en pappa som var bra på att läsa högt och läste mycket
för honom. Det gjorde att han odlade ett intresse för såväl litteratur som
kunskap i stort och blev kallad ”professorn” av sina jämnåriga. Hans betyg och för-
väntningar ledde till utbildning på läkarlinjen, men under en promenad fem år in
på utbildningen slogs han av vad han verkligen drömde om. Att bli skådespelare.
Han bytte bana, något han inte ångrat trots stora skillnader i anställningsvillkor
och lön. Men en forskare blev han, då han i sitt konstnärliga arbete alltid tar
avstamp i fakta och gärna samarbetar med forskare inom andra områden.
Denna podd ges i två delar.
I den första talar vi om när Jonas grundade Teater Spira och tog utgångspunkt
i den fysiska teatern, via göteborgska teatermannen Sören Larsson.
Om det mångåriga arbete som Jonas har ägnat sig åt med barn och unga
som han menar måste ha en jämlik tillgång till konst och kultur och tillerkännas
rätten att uttrycka sig på lika villkor för att undvika att bli offer för populism.
Jonas berättar om flera intressanta projekt, bl.a. ett där han nu skriver en pjäs
baserat på texter som unga skrivit i workshops och som behandlar förlust och
saknad. Premiär i klassrum under nästa år med åtföljande samtal.
I del två talar vi om de upptäckter Jonas gjort utifrån sitt arbete i skolor och sina
studier av filosofen/ekonomen Friedrich Hayek som var föregångare till Milton
Friedman. Där finns grunden för New Public Management, tanken om ett samhälle
där staten ska vara så liten som möjligt och marknaden styra. Dagens mäta-och-
effektivisera-system där förtroende, solidaritet och tillit ersatts av tystnad,
rädsla och vinstmaximering. Jonas har även gjort kulturprojekt på Volvo Lastvagnar
som resulterade i en bok och en föreläsningsturné. ”Vi ska inte skriva nå´n jävla bok!”
På uppdrag av stadsdirektören i Göteborg gjorde han ståupp-föreställningar om
hur deras värdegrund fungerade, byggt på intervjuer med anställda och chefer.
Resultatet ogillades av beställaren, så var också fallet från Volvos ledning.
Båda mycket intressanta berättelser om konstens kraft och möjligheter.
Jonas:
”En fortsatt avreglering leder till ökade kunskapsklyftor och ökade
bildningsklyftor. Vi saknar arenor för att mötas. Där utgör konsten och kulturen
liksom skolan viktiga delar i samhället. Om det borde debatten handla.”
Till podden.
2021 11 05
David Ericsson
Kulturförsvaret presenterar stolt vår poddgäst
David Ericsson
, författare, frilansjournalist och lastbilschaufför som kör på Europa.
David är född och uppväxt i Stockholm, pappa var redaktör på Sv.D
och drömde om att bli poet. Familjen levde i konstnärskretsar med
vänner som Birgitta Stenberg och Cornelis Vreeswijk. Barnen omgavs
av konst och kultur, men fick klara sig själva i mångt och mycket.
David var praktiskt lagd, ville ha ordning och reda och betalt, han
ville inte uppfylla pappans dröm om att skriva poesi så det blev
lastbil – till att börja med. Men så småningom under ensamma
nätter i lastbilen kom orden till honom och det blev både poesi
och noveller och även romaner. Till att börja med fick ingen se,
men så visade han texter för sin fru och för pappan som blev lycklig.
Han gick en skrivarutbildning, fortsatte skriva och fick priser.
Både LO:s och Byggnads kulturpriser i närvaro av Göran Persson och
Stefan Löfvén som enligt David är mycket kulturintresserade!
David var med och initierade vägkrogsbibliotek som ledde till att
chaufförer nu läser böcker, lyssnar på poddar och P1 som de sedan
diskuterar när de möts. Davids texter tar sin utgångspunkt i den
miljö han arbetar i, men även berättelser från sjön. Ett område
han känner väl och känner sig besläktad med. Han har fått Ove
Allansson-priset två gånger, har skrivit tre novellsamlingar och
fyra romaner. I januari kommer den femte, ”Den fredlösa”. En
kärlekshistoria mot en mörk bakgrund där huvudpersonen är
lastbilschaufför och det finns en viss verklighetsförankring.
David föreläser, har heldagar för fordonselever som får pröva på
att skriva poesi, han skriver krönikor och artiklar och kör.
David: ”Vi balanserar på en tunn linje och tror att det finns
konsensus om att vi ska ha ett offentligt kulturstöd.
Men det kan ändras med ett klubbslag. Om det blir blåbrunt är
det uttalat vad som ska stängas så vi behöver engagera oss
och alla göra vår lilla del för att försvara det vi har!”
Till podden.
2021 10 29
Björn Samuelsson
Kulturförsvaret presenterar stolt vår poddgäst Björn Samuelsson.
Tidigare teaterkritiker på Aftonbladet, regissör vid Byteatern i Kalmar
m.m. Nu kulturpolitiker (S) i Mörbylånga på Öland där han startat en
webbinarieserie under namnet ”Nu står slaget om kulturen” i syfte att
”Deltagarna ska fördjupa sitt kulturpolitiska tänkande och i förlängningen
utveckla en skarpare och offensivare socialdemokratisk kulturpolitik”.
Björn växte upp i Flen där en upplevelse av ett formmässigt grepp under
ett gästspel av operetten ”Cirkusprinsessan” gjorde starkt intryck. Det väckte
intresse för att skapa i rummet. Något han odlat som regissör och även haft
med i sitt arbete som teaterkritiker, som kulturtjänsteman och nu politiker.
Ett samtal om kulturpolitik, teaterkritikens roll och ut-av-veckling, Om
socialdemokratins förhållande till konst och kultur, varför uppdelningen i fin-
ful-kultur inte leder framåt, om behovet av mötesplatser, om konstarterna som
språk, om kulturarvet som uttryck för identitet, men inte för att bekräfta
”svenskhet”.
Björn: ”Det fria samtalet står under attack från avgrundshögern som gödslar
rädslan med alla till buds stående medel. Kulturen handlar om dom värderingar
vi bygger samhället på och där vill SD begränsa vad som får finnas. De vill
att konstnärer och journalister ska vara rädda. Kulturen, i meningen det fria
samtalet, är grundläggande för demokratin som vi känner den. Kulturen måste
försvaras och för att kunna försvara den måste vi förstå den på djupet.
Till podden.
2021 10 15
Fransesca Quartey
Kulturförsvaret presenterar stolt vår poddgäst Fransesca Quartey,
skådespelerska, regissör och VD för
Västerbottensteatern.
IMDB.
Wikipedia.
Fransesca föddes i Göteborg, var läshungrig, lånade böcker på bibliotek,
spelade teater i skolan, fick av en tillfällighet hoppa in i rollen som Jeppe
i ”Jeppe på berget”, upptäckte tjusningen i att få publikens kärlek, sökte
teaterhögskola, kom in i Göteborg. Fransesca har arbetat vid ett antal
institutioner och i fria professionella grupper. Hon upptäckte tidigt att
hon intresserade sig för helheten och fick möjligheten att regissera.
2007 utlyste parterna på scenkonstområdet en utbildning för kvinnor
som ville bli chefer. 180 sökte till 12 platser, varav Fransesca fick en.
2013 såg hon en annons om tjänsten som VD för Västerbottensteatern.
Med Reventberg som medverkade i ”Tältprojektet” som Fransesca såg
och berördes av som ung skulle sluta. Hon sökte och fick tjänsten
och formulerade en ambitiös vision som hon i stort sett genomfört.
Ett samtal om ledarskap, branschens villkor, om det goda samarbetet mellan
parterna på scenkonstområdet, om publiken, om rasism, om #metoo, om
ålderism, om konstnärers (o)intresse för kulturpolitik och dess roll i samhället.
Om utbildning/bildning, om konst/ kultur och hur vi definierar de begreppen.
Nyligen har Fransesca aviserat att hon lämnar sitt uppdrag sommaren 2022.
Den 20 oktober kommer hon att motta HM Konungens medalj i åttonde
storleken i serafimerordens band ”För betydande insatser inom svensk
scenkonst” i närvaro av såväl konungen som drottningen, men viktigast
av alla för Fransesca, hennes mamma som bor i Los Angeles och som
hon inte träffat live på tre år. Kulturförsvaret gratulerar naturligtvis till
denna utmärkelse!
Inför partiledarbyte hos S och allmänt om politiska ledare säger Fransesca:
”Varje partiledare måste vara påläst i konst och kulturfrågor och kunna
förklara varför konst och kultur är viktigt. Kulturplaner måste påstå något.
”Armlängds avstånd” betyder inte att avstå från att ha en åsikt om konstens
och kulturens betydelse och utveckling och hur det relaterar till samhället i
övrigt. Det är förödande för demokratin att i stort sett enbart ett parti
uttrycker vad de vill med konst och kultur.” Podden ges i två delar.
Till podden.
2021 10 15
Tasso Stafilidis
Kulturförsvaret presenterar stolt vår poddgäst Tasso Stafilidis, strateg inom konst,
kultur och social hållbarhet inom Göteborg & Co. Tasso säger om sig själv: ”Jag har ett svenskt
hjärta som pumpar runt mitt grekiska blod”. Hans föräldrar kom till Småland som arbets-
kraftsinvandrare och där är han född. Han är uppväxt i Skåne där en dramapedagog väckte hans skådespelardrömmar
vilket fick honom att lämnade stallet, som under flera år hade varit räddningen från all mobbning.
Hon bekräftade honom, han fann teatern, fick självförtroende, blev samhällsengagerad och var med och kämpade mot
apartheidregimen och för Nelson Mandelas frigivning som 10-åring. Redan då hotad av nazister och värre skulle det
bli när han som vuxen kom in i riksdagen både som första öppna homosexuella kandidat och som första professionella
skådespelare som blev invald i riksdagen. Då kom såväl hat som mordhot. I riksdagen 1998-2006 startade han Riksdaga-Teatern
och även ett tvärpolitiskt HBT-nätverk som bidrog till att lägga grunden för många av de lagar som vi har idag, som likställer
homo- och heterosexuella.
Vi samtalar om detta, om West Pride och Kulturkalaset i Göteborg där Tasso haft ledande
roller och om de strategier för överraskande kulturmöten som lett till integration på sikt.
Tasso menar att politiker måste formulera sig kring konstens och kulturens betydelse i det
samhälle de vill bygga innan de talar kostnader, men också att det behövs fler professionella
inom konst och kultur som engagerar sig politiskt för att verklig förändring av områdets status ska bli möjlig.
Till podden.
2021 10 08
Joakim Dahlberg
Kulturförsvaret presenterar stolt vår poddgäst
Joakim Dahlberg.
Dramapedagog, regissör, musiker, socionom m.m.
Joakim är uppväxt i Stockholm i ett hem med uppmuntran till
såväl idrott som musik. Farfar var en viktig person som gillade att
Joakim spelade gitarr och det ledde till att han bildade band i postpunkeran.
Han gick även i ”Vår Teater” vilket ledde till medverkan i musikaler på Folkan.
Efter utbildning till såväl dramapedagog som socionom varvar han mellan
att arbeta i egna konstnärliga projekt och att arbeta som kurator i skolor.
Joakim har haft uppdrag att leda grupper för unga pappor, ensamkommande
och ger workshops för skolpersonal. Nu arbetar han på ett mångkulturellt
projekt om civilkurage som ska spelas för högstadie- och gymnasiepublik.
Vi samtalar om kraven som ställs på lärare, om behovet av stöd och uppskattning
för att de ska klara av det viktiga arbete som görs i skolan. Om forskning som visar
att om unga får en andra chans så ger det bättre resultat än ”hårda tag”.
Joakim: ”Konsten är människans första födslorätt som alla ska ha tillgång till,
att göra tillsammans för att må bra av. Samhället måste främja kreativiteten
som stärker individen!
Till podden.
2021 10 01
Maj-Lis Svedin Nordling
Kulturförsvaret presenterar stolt vår poddgäst Maj-Lis Svedin Nordling,
tidigare studiesekreterare vid ABF i Gävle, nu pensionär men fortfarande
aktiv bl.a. i panel som diskuterar aktuella samhällsfrågor i Gävle lokalradio
för seniorer. Maj-Lis beskriver sig själv som folkbildare och kulturtant.
Hon föddes som bonddotter under 2:a Världskriget i mellersta Norrlands
inland, gifte sig ung med en arbetare, blev övertygad socialdemokrat och
födde fem barn, varav tre är i livet. Nyss fyllda fyrtio skilde hon sig och började
folkhögskola för att kunna utbilda sig till undersköterska. Men en annons i
Aftonbladet om jobb som studiesekreterare på ABF i Gävle ändrade livet.
Ett samtal om att bryta upp mitt i livet, om utbildning och bildning, om vikten
av konst och kultur både för personlig utveckling, för att förstå omvärlden,
som terapi, som läkning och för gemenskap.
Maj-Lis, som är 86 år, har levt större delen av sitt liv i arbetarrörelsens och
folkbildningens tjänst och ser med oro på den utveckling som sker.
Maj-Lis menar att man nu måste hålla bildningen högt på det sätt
som arbetarrörelsen gjorde i begynnelsen men som nu saknas.
Nu arbetar hon med att sammanställa ett antal texter om sitt liv som hon skrivit
till en bok.
Länk till intervju där Maj-Lis läser två av de texter hon skrivit.
Till podden.
2021 09 24
Jalle Lorensson
Kulturförsvaret presenterar stolt vår poddgäst Jalle Lorensson,
Kulturskolechef i Malmö stad,
och ordförande i
Kulturskolerådet,
Jalle är i botten lärare i svenska och religionskunskap, han valde teater i
”Fritt valt arbete” i 7:an, det gav honom lust att stå på scen”.
Han kombinerade länge undervisning med att vara medlem i ett av
Sveriges mest kända rockband, Wilmer X och har spelat munspelssolo på Roxettes
världshit ”Dangerous” som legat 1:a på Cash Box-listan och 2:a på Billboard.
Lyssna på ett samtal om hur kulturskolan växte fram i Sverige, om ett Malmö
som du inte läser om i media där unga från olika delar av stan musicerar
tillsammans på Malmö Live tack vare kulturskolan och där de barn som
medverkat i El Sistema-verksamheten har bättre studieresultat än övriga
högre upp i klasserna. Men också om en nationell undersökning som visar
att ca 80% av barnen som deltar i kulturskolan kommer från familjer där
föräldrarna är högskoleutbildade. Detta är Jalle besjälad av att utjämna.
Han menar också att konst och kultur är framtiden för Sverige då vi är
i topp i världen vad gäller kreativitet och allt behöver design och
innovativt tänkande nu när vi till stor del lämnat industrisamhället
bakom oss. Jalle och Kulturskolerådet vill också ha en lag som slår fast
att Kulturskola ska finnas i alla kommuner.
Till podden.
2021 09 17
Anna Berg
Kulturförsvaret presenterar stolt sin poddgäst Anna Berg,
frilansande teaterdramaturg, föreläsare m.m.
f.n. på Göteborgs stadsteater. När Anna studerade på Nordiska
folkhögskolan efter att ha studerat bl.a. litteraturvetenskap såg
hon ”Den europeiska kritcirkeln” baserad på Brechts ”Den kaukasiska
kritcirkeln”, blev tagen av vad man kunde göra med ett verk, såg att
P-A Tjäder var dramaturg, kontaktade honom som tog emot
Henne, berättade vad han gjorde och gav henne kontakter som
ledde till jobb som regiassistent på teatern och därmed tillhörighet
i det magiska som konsten kan vara. Efter det dramatikerutbildning
vid Dramatiska Institutet och på den vägen är det.
Lyssna på ett samtal om dramaturgens roll, varför ska vi ha konst
och kultur, skolans roll för att ge verktyg till att kunna reflektera över
vad vi ser, upplever, läser och över oss själva. Vad är konstnärliga lär-
processer? Om språkets glidning i läroplaner – från skapande
lärande till entreprenöriellt lärande och mycket mer.
Anna: ”Konst och kultur förmedlar alltid sin tids gemensamma berättelse.
Alla måste ha tillgång till och ha rätten att tolka och tycka till om den utan
rädsla för att tänka fel.”
Till podden.
2021 09 14
Anna Serner
Kulturförsvaret presenterar stolt vår poddgäst Anna Serner,
VD för Svenska Filminstitutet som i dagarna avgår efter tio
år där hon bland annat gjort sig känd såväl inom landet som internationellt
för sitt outtröttliga arbete för jämställdhet och mångfald.
Hör henne berätta om ris och ros och hur hon samlat sakkunskap
för att utveckla ett gemensamt språk för att bedöma de förslag
som kommer in så kvalitetssäkert som möjligt.
Hon menar att offentliga medel bör användas för att berätta vad
det är att vara människa ur många och ständigt nya perspektiv.
Anna anser också att politiska partier måste se att de hot som finns
nu mot vår demokrati och yttrandefrihet inte fanns för tio år sedan
vilket kräver att kulturplaner åtföljs av konkreta handlingsprogram
och att offentlig finansiering av konst och kultur säkras.
Och – även att kulturverksamma måste våga tala om vikten av konst
och kultur i samhällsbygget – inte enbart om konstens egenvärde.
Till podden.
2021 07 08
Emma Mårtensson
Kulturförsvaret presenterar stolt vår poddgäst Emma
Mårtensson, engagerad undersköterska som arbetar på
en demensavdelning på ett särskilt boende i Huddinge.
Emma menar att konsten och kulturen inte enbart är till
för att roa oss utan är nödvändig för att vi ska känna oss
som hela människor. För de boende är t.ex. musiken en
väg in till minnen och känslor som tycks ha försvunnit.
Emma vill att både utövare och alla som deltar i konst
och kulturlivet ska engagera sig och diskutera vikten av
konst och kultur så att det blir en självklar del av debatten.
”Det räcker inte med politiker, vi måste också framföra vad
vi önskar” säger Emma som också menar att satsningar på
kultur inom vården måste vara långsiktiga och permanenta.
Till podden.
2021 07 08
Frida Röhl
Kulturförsvaret presenterar stolt vår poddgäst Frida Röhl
skådespelerska, regissör och sedan 2014 konstnärlig ledare vid Folkteatern i Göteborg
. Frida började i ”Vår teater” och fortsatte via bl.a. Teaterstudion till Teaterhögskolan i Malmö och Teater Tribunalen,
som skådespelare och sedan även som regissör/konstnärlig ledare. Hon menar att ”Teatern ska vara satt i bruk” vilket hon konkretiserade i och
med pandemins utbrott då hon och teatern lade om hela produktions-apparaten. Frida såg möjligheterna i sina internationella kontakter och
tog vara på all den kreativitet som finns inom teatern. Folkteatern nämndes i en artikel i
The Guardian som utnämnde området kring Järntorget till
”ett av de coolaste i Europa.” Nu hotas det konst och kulturtäta området
av gentrifiering. Frida menar att politisk teater i dag är att gestalta
komplexa människor i kollektiva berättelser. Vi erbjuds för mycket av
endimensionellt beskrivna personer och situationer, menar hon.
Till podden.
2021 07 07
Reidar Jönsson
Kulturförsvaret presenterar stolt vår poddgäst Reidar Jönsson, dramatiker, regissör
och författare.
Reidar växte upp med en sjuk mamma och en pappa som var sjöman.
Det gjorde att han växte upp i andra familjer och livet igenom har han levt i olika
miljöer, klassmässigt och geografiskt. Under tiden som sjöman fick han uppleva
människor med levnadsvillkor som präglat honom starkt. Det är därifrån och från
att han läst mycket och lagt sig vinn om att möta olika typer av människor som han
hämtar material till sina berättelser. När ”Mitt liv som hund” filmatiserades blev den
Oscarsnominerad, det tog Reidar till Hollywood där han mötte sin tredje fru på
en tillställning, blev kvar och fick en agent. Resten är, som det heter, historia. Nu är
han tillbaka i Sverige, gav ut ”Tomhetens triumf” 2020 och skriver på ett filmmanus.
”En högkultur är för mig ett land där alla har lika värde och där alla får möjlighet att
utvecklas och kulturen kan fungera som en vaccinering mot ondska” säger Reidar.
Till podden.
2021 07 07
Dan & Tereza Andersson
Kulturförsvaret presenterar stolt våra poddgäster. Det frilansande paret
Tereza Andersson
och Dan Andersson
Hon erfaren teater-regissör som nu är aktuell som en av regissörerna för nya säsongen av
”Lyckoviken” på Via Play.Han ljuddesigner, kompositör och ljudtekniker
som längtar efter en fastare tillvaro efter alla år som ”mångsysslare”.
Hör om hur de från ungdomen, genom livet stöttat varandra, arbetat
tillsammans och var för sig och hur de löst det ”livspussel vid köksbordet”
som kulturverksamma till skillnad från s.k. vanligt folk av vissa politiker
inte antas behöva befatta sig med. Vi får också ta del av deras olika vägar
in i kulturlivet. Hon med rötter i östeuropeisk kulturmedelklass som trots
perfekt svenska tvingades genomgå språktest som barn. Han från Västra
Frölunda som startade kulturförening tillsammans med kompisar på
ungdomsgården Fågeln och sedan helt enkelt frågade om han fick börja
hänga med teknikerna på Folkteatern och gick vidare från det.
Till podden.
2021 07 06
Johan Ehrenberg
Kulturförsvaret presenterar stolt vår poddgäst Johan Ehrenberg, författare,
debattör och grundare av tidningen ETC.
Johan som är mycket engagerad i klimatfrågan, vill inte sortera ut
konsten från övriga samhällsfrågor. Han menar att kulturen måste
tvinga sig in i valrörelsen. ”Demokrati är aktivitet.” säger Johan som
menar att hotet mot kulturen är rädslan för det kritiska tänkandet
och att ”Kulturkriget” handlar om hotet mot mänskliga rättigheter och
därmed angår alla. En mänsklig rättighet är att få välja vem jag vill vara.
Johans reportage ”Könsbytet”, från 1980-talet som vi talar om i podden,
handlar om det. ETC, som Johan står som ägare för, tar striden mot
såväl tech-jättarna som högerpopulister och driver klimatfrågan med
kraft. Vi får höra om varför och om reaktionerna på det.
Till podden.
2021 07 06
Gorki Glaser Müller och Johanna Bernhardson
Kulturförsvaret presenterar stolt våra poddgäster Johanna Bernhardson
, som är
frilansande filmare specialiserad på kort dokumentär och
experimentell film, hon är också pedagog. Gorki Glaser Müller,
som är frilansande
regissör och författare född och uppvuxen i Santiago, Chile som kom till Sverige som 13-åring. De lever tillsammans,
har barn och bor i Göteborg. Gorki är aktuell med dokumentären ”Children of the enemy” om Patricio Galvez
som hämtade hem sina barnbarn från Al Hol-lägret i Syrien. Båda arbetar med nya projekt. Johanna med en långfilm
”Bröderna Andersson” om sin far och hans bröder där en av dom är filmaren Roy Andersson. Gorki arbetar med en
dansfilm i VR (Virtual reality)-format om sitt Chilenska arv.
I podden får ni även lyssna till ljudspåren från en personlig kortfilm från var och en av gästerna och höra om idéerna till
dom. Gorki och Johanna för också ett intressant samtal om konflikten mellan driften till skapandet och det s.k. livspusslet.
Länkar till filmer som hörs i podden:
”My codename was Manuel”
”Mina 19876 steg i Auschwitz/Birkenau”
Till podden.
2021 07 05
Peter Sjöquist & Anita Molander
Kulturförsvaret presenterar stolt sina poddgäster skådespelerskan, skribenten,
översättaren, dubbaren, producenten Anita Molander
och skådespelaren, fotografen, författaren,
regissören och dubbaren Peter Sjöquist.
Båda driver dessutom agenturen. Scandinavian Primetime Actors sedan ett halvår
tillbaka. Detta för att de såg att vare sig deras egna eller jämnåriga skådespelar-
kollegors kompetens efterfrågades i den utsträckning som var önskvärd.
Peter och Anita har 40 respektive 50 års erfarenhet med stor bredd liksom de
25 skådespelare de hittills har samlat i sin agentur. De har mottagits mycket
positivt från produktionsbolag och rollsättare och har stora förhoppningar om att
den ålderism som finns i branschen ska förändras. Gärna enligt förebild från England.
Peter berättar att, vare sig vi vill eller ej, om vi vill jobba i branschen måste vi bli vän
med sociala medier och lära oss att hantera dom. Vi får även höra Anita o Peter berätta
om upplevelser av konst och kultur som barn, både i hemmet och i skolan och om hur
viktigt de tycker att tillgänglighet ges – för alla barn. Peter är aktuell både med en bok,
som vi hör om i podden, och i en av huvudrollerna i den prisade svenska långfilmen
”Lantisar” som visas på SVT Play under hela juli.
Till podden.
2021 07 02
Suzanne Osten
Kulturförsvaret presenterar stolt regissören, dramatikern,
professorn, pedagogen och grundaren av Unga Klara,
Suzanne Osten.
Suzannes pappa var motståndsman
i Tyskland under kriget, hennes mamma filmkritiker som
engagerade sig för flyktingar. Hon har, säger hon, fått mot-
ståndet mot fascismen med modersmjölken. Suzanne tillhör
de som förnyat och utvecklat teater för barn och unga och har
även varit pionjär för den feministiska teatern i Sverige.
Suzanne har forskat om och dokumenterat teater för bebispublik
och omprövat och beskrivit sina arbetsprocesser i olika
former. Alla konstnärliga utbildningar bör ha ett barnperspektiv
anser Suzanne som försvarar konsten med drastisk humor. Just
nu skriver hon på sin självbiografi.
Till podden.
2021 06 25
Nour Malah
Kulturförsvaret presenterar stolt vår poddgäst Nour Malah, tidigare
tv-programledare och journalist i Syrien och Turkiet, nu SFI-lärare och författare
i Sverige. Hör Nour berätta om hur hon, innan hon stängde dörren till sitt hem
i Syrien för att fly tillsammans med sina tre barn till Turkiet, räddade med sig
några av sina favoritböcker. Hur hon, i väntan på familjeåterförening
i Sverige, via Youtube lärde sina barn svenska och kontaktade Stefan Löfvén
för att skynda på processen då hon var rädd att hennes äldsta dotter skulle
passera sin 18-årsdag och därmed inte få följa med. Nour betyder ljus.
Möt en aktivist och nybliven mor – ständigt på väg mot ljuset!
Till podden.
2021 06 18
Saad Hajo
Kulturförsvaret presenterar stolt vår poddgäst Saad Hajo,
satirtecknare som kom till Sverige 2005. Han presenteras bäst
genom EWK-prisets jurys motivering till att Saad fick priset
2015: ”Saad Hajo har introducerat den arabiska satiren för svensk publik,
och förtydligat hur en bild kan förmedla budskap även till de som inte
kan läsa. Saad är även en aktiv röst i debatten om den politiska
illustrationskonsten. Med Saad Hajo har Sverige fått en intelligent och
internationellt välkänd politisk illustratör som sprider kunskap om politisk
illustration såväl i Sverige som utomlands. Oförtrutet häcklar han makten
i Syrien med sina teckningar i sociala medier - han låter sig inte tystas. Podden är i två delar.
Till podden.
2021 06 11
David Karlsson
”Kulturförsvaret presenterar stolt vår poddgäst David Karlsson, idéhistoriker, förläggare, författare, kulturdebattör
och en av grundarna av Nätverkstan i Göteborg. David talar om den svenska kulturpolitikens unika förmåga att
kombinera spets och bredd. David Karlsson menar att det i årtionden rått konsensus vad gäller kulturpolitikens inriktning.
Fram till i dag, då ett parti driver politik med ett innehåll som kommer från radikala högerfilosofer i
Tyskland innan nazismen och där kulturen har en central roll. Dessa idéer framförs nu av SD via Steve Bannon,
tidigare rådgivare till Donald Trump. David önskar sig att i valdebatten få veta vad konsten betytt personligen för politiker.”
Till podden.
2021 06 08
Andreas Magnusson
Kulturförsvaret presenterar stolt vår poddgäst Andreas Magnusson, gymnasielärare i
svenska, religionskunskap och etik, författare och krönikör i
Magasinet Paragraf.
Hör en berättelse om ett Hammarkullen som med sin mångkultur gav
Andreas en fantastisk uppväxt. Nu skriver han en bok om hotet från den framväxande
högerpopulismen som utnyttjar förorten som rekvisita i det politiska spelet.
”Om du tar bor kulturen ur samhället sliter du bort vår själ” säger Andreas bland annat.
Till podden.
2021 06 04
Christer Nylander
Kulturförsvaret presenterar stolt vår poddgäst Christer Nylander,
ordförande i Riksdagens kulturutskott och riksdagsledamot för
Liberalerna
Christer engagerar sig förutom i kulturpolitiken även i skolfrågor och
är en varm förespråkare för folkbildningen. ”Kulturpolitiken måste
byggas in i en större berättelse om vart vi vill med Sverige för såväl
individ som samhälle, på längre sikt.” menar Christer Nylander.
Till podden.
2021 05 31
Robert Uitto
Kulturförsvaret presenterar stolt vår poddgäst Robert Uitto.
Ordförande för Länsteatrarna i Sverige
regionråd för kultur (S) i region Jämtland Härjedalen och ordförande
för ABF i Jämtland.
Robert har flera andra uppdrag kopplade till kultur och folkbildning.
Lyssna på en oerhört engagerad konst och kulturförespråkare som
brinner för såväl kulturskaparna som för publiken. - I hela landet.
Till podden.
2021 05 28
Sahar Burhan
Kulturförsvaret presenterar stolt vår poddgäst Sahar Burhan, bild och form-konstnär
och satirtecknare. Hon är utbildad vid Fakulteten för konst vid Damaskus universitet
och driver nu Galleri Kameleont i Norrköping
samt konstföreningen V.O.D.K.A.N. som stöttar främst invandrade konstnärer.
Hör henne berätta om varifrån hon hämtar sin konstnärliga inspiration och vilka uttryck
hon väljer. Lyssna också på en Syrisk/Svensk kvinnas syn på Svensk jämställdhet och villkor för
konstnärer. Hör också, från en som vet, om vad som händer när konstnärlig frihet inskränks och hur det visar sig i samhällets alla delar.
Länk till satir som nämns i podden.
Till podden.
2021 05 21
Astrid Menasanch Tobiesson
Kulturförsvaret presenterar stolt vår poddgäst Astrid Menasanch Tobieson ,
regissör, dramatiker, skådespelerska och skribent, född i Spanien men bosatt
i Sverige. Lyssna på en konstnär med kunskap om och erfarenhet av vad det vill säga att
leva i ett samhälle där demokratin och yttrandefriheten snabbt försvinner och
hur det särskilt drabbar konstnärer och journalister. Även om den som skriver
befinner sig i ett annat land.
Till podden.
2021 05 21
Marika Andersson
Kulturförsvaret presenterar stolt vår poddgäst Marika Andersson, rektor vid Lövgärdets skola i Göteborg.
Marika har alltid intresserat sig för konst och kultur som konsument, men hon har också gått steppkurs och senast gått en skrivarkurs,
”Lärare skriver” på Biskops Arnö. Nu integrerar hon, i samarbete med lärarna på Lövgärdesskolan, konst och kultur i undervisningen och i skolmiljön.
Lyssna på en engagerad och innovativ rektor med kloka tankar om skolan och dess möjligheter!
Till podden.
2021 05 18
Stephen Langridge
Kulturförsvaret presenterar stolt vår poddgäst Stephen Langridge, konstnärlig ledare vid
Glyndebourne Opera och festival i Sussex, England.
Stephen har regisserat på de stora operahusen i London, Chicago, Oslo, Stockholm m.fl. och under sex år varit konstnärlig ledare för GöteborgsOperan.
Stephen är känd för sitt samarbete med Share Music i såväl Storbritannien som i Sverige. Han är också känd för att leda pedagogiska projekt med skolelever,
med intagna på högriskfängelser i Berlin och UK och även för att leda teater och musikprojekt i Sydafrikanska townships på 1990-talet. Men aldrig i rollen
som ”kolonisatör” utan som regissör med en önskan att se och lära mer om människor och omvärlden. Stephen ger också i podden en blick på Sveriges kulturpolitik från ett annat håll.
Lyssna på en man som verkligen får dig att känna att opera är för alla! Samtalet förs på engelska.
Till podden.
2021 05 14
Ann Marie Engel
Kulturförsvaret presenterar stolt vår poddgäst Ann Mari Engel. Kulturpolitiker (v) i Stockholm, ordförande i Skådebanan och tidigare generalsekreterare i
dåvarande Teaterunionen med såväl nationella som internationella uppdrag knutna till det. Ann Mari är också filosofie doktor i teatervetenskap.
Lyssna på en person som haft stor betydelse för svenskt konst och kulturliv under flera decennier.
Till podden.
2021 05 07
Ulrika Gudmundsson Schönberger
Kulturförsvaret presenterar stolt vår poddgäst Ulrika Gudmundsson Schönberger, projektledare för Musik i vård omsorg och hälsa på Musik i Syd.
Ulrika är också sångerska som röstmässigt rör sig mellan visa och konstmusik och ger konserter årligen. Hon har deltagit två gånger i melodifestivalen, 1988 med gruppen ”All of a Sudden” och 1995 tillsammans med Göran Rudbo och hon har körat bakom artister som Lisa Nilsson, Dan Hylander och Louise Hoffsten. Hennes stora passion är att driva projekt där musiken ger såväl unga som äldre möjlighet till en bättre hälsa och att utvecklas som människor med hjälp av musiken. Ulrika har ett stort intresse för filosofi, sociologi och psykologi så om inte sången varit självklar hade hon blivit läkare.
Till podden.
2021 05 03
Staffan Göthe
Kulturförsvaret presenterar stolt vår poddgäst
dramatikern, skådespelaren.
och tidigare professorn vid teaterhögskolan i Malmö, Staffan Göthe.
Han ser en möjlig öppning för ett djupare samtal mellan politiker och konstnärer/kulturarbetare som en nystart för ett värdigare samhälle efter pandemin.
Till podden.
2021 04 30
Niklas Hjulström
Kulturförsvaret presenterar stolt vår poddgäst Niklas Hjulström, sedan 2016 teaterchef vid.
Teater Västmanland.
Efter examen vid Teaterhögskolan i Stockholm 1990 har han en lång karriär som skådespelare inom såväl teater som
film/tv.
bakom sig. Niklas har också varit chef för Angereds teater,
konstnärlig ledare vid Folkteatern i Göteborg, regissör och ensemblechef vid Stockholms stadsteater samt hunnit med en karriär som sångare under artistnamnet Cue.
Niklas arbetar utifrån principen ”Gräv där du står” och frågar publiken i alla åldrar om hjälp. Det ger honom stoff till berättelser om ögonblick som
förändrat människors liv på ett eller annat sätt. Lyssna så får du veta mer om Niklas, om Västmanland och dess historia och förstås om Niklas syn på konst och kultur.
Till podden.
2021 04 27
Magnus Aspegren
Kulturförsvaret presenterar stolt vår poddgäst Magnus Aspegren, VD för
Riksteatern.
tidigare VD för Folkoperan, VD/konstnärlig ledare för Norrlandsoperan och rektor för Operahögskolan.
Magnus har tagit initiativ till
#1000dagarkultur
som Riksteatern driver i samverkan med ett antal aktörer
för att visa på kulturens avgörande roll i vårt demokratiska samhälle. ”
Till podden.
2021 04 16
Simon Norrthon
Kulturförsvaret presenterar stolt veckans mångsidiga poddgäst Simon Norrthon.
Simon är sedan 2018 förbundsordförande för
Fackförbundet Scen&Film där han varit aktiv som ledamot i verkställande utskottet och haft ett antal uppdrag inom bl.a. upphovsrätt under många år.
Simon är i grunden skådespelare, utbildad vid Teaterhögskolan i Stockholm. Han har arbetat på Unga Klara, inom film och tv
IMDB och har de senaste åren varit anställd vid Kungliga Dramatiska Teatern. Han har även varit prefekt och lektor i skådespeleri vid Stockholms Konstnärliga Högskola.
Simon beskriver sig själv som ”en glad kille på 54 jordsnurr”. Han vill att människor ska organisera sig och har en stark tilltro till konstens och kulturens demokratiska på- och inverkan på människa och samhälle.
Till podden.
2021 04 09
Susanna Dahlberg
Denna vecka är jag stolt över att kunna presentera Susanna Dahlberg, VD för Regionteater Väst sedan 2013, som poddgäst.
Susanna beskriver sig som ungen som själv fick tillgång till konst och kultur som barn. Hon har ägnat en stor del av sitt vuxna liv till att ge detsamma
till barn och unga, bland annat på Backa Teater och nu på Regionteater Väst där hon också 2016 utsågs till Årets Chef i Västra Götalandsregionen,
nominerad av sina medarbetare. Det var dessutom första gången en chef inom området kultur fick ta emot priset. Susanna har även skrivit den uppmärksammade
uppsatsen om principen ”Armlängds avstånd” som hon hållit många föreläsningar om och som vi samtalar om i podden. Välkomna att lyssna!
Till podden.
2021 04 01
Gunnar Bjursell
Jag är mycket glad att kunna presentera vår första gäst i en serie poddar med syfte att föra in konst och kultur som en valfråga inför valet 2022.
Han heter Gunnar Bjursell och är professor emeritus i molekylärbiologi och har tidigare forskat kring geners betydelse för folksjukdomar, såsom cancer och
åderförkalkning.
Det var en upplevelse av hur en konsert i vacker miljö en sommarkväll i Virserum i Småland i sällskap med en gammal musikervän påverkade honom rent fysiskt,
som fick honom att börja kombinera sina forskarkunskaper och sitt livslånga kulturella intresse. Under de senaste femton åren har han engagerat sig i det
framväxande forskningsfältet kring kultur, hjärna och hälsa. Han har tidigare initierat, och varit ledare för satsningen ”Kultur och hälsa” vid Göteborgs Universitet.
Sedan år 2011 deltar han som koordinator för Cultural Brain Initiative, Centrum för Kultur, Kognition och Hälsa vid Karolinska Institutet i Stockholm.
Den Kulturella Hjärnan Gunnar är
redaktör för deras hemsida och en ofta anlitad föreläsare såväl i Sverige som i övriga Norden.
Du kan också höra Gunnar tala om musikens helande krafter i inledningen till Håkan Hellströms låt ”Bit dig i läppen”. Håkan hittade hemsidan, tyckte att den var
intressant och valde därefter att använda en introduktionstext skriven av Gunnar Bjursell i sin låt.
Till podden.
