Jag heter Ulla Berg Svedin, är frilansande skådespelerska och kulturdebattör efter 34 år vid Folkteatern i Göteborg. I december 2019 startade jag Facebooksidan
Kulturförsvaret. Syftet med den var att göra konst och kultur till en valfråga inför valet 2022 – För alla partier! Fri press och media och konst och kultur fri
från styrning är grunden i ett samhälle som bygger på demokrati och yttrandefrihet. 2021 firade vi 100-årsjubiléet av kvinnlig rösträtt, det som brukar ses som
demokratins genombrott i Sverige. Risken finns att vi därmed tror att demokratin och yttrandefriheten är oss givna och inte kan tas ifrån oss. Men vi behöver
bara se oss om i övriga Europa för att se vad som händer. Konst, kultur, press och media står först att tystas när auktoritära regimer tar över. Makthavare är
väl medvetna om var garanten för den demokrati och yttrandefrihet som de vill attackera finns. Därav behovet av ett kulturförsvar.
För oss i Sverige kryper nu obehaget allt närmre. Vi har sett ett ”kulturkrig” växa fram, en tankesmedja som öppet deklarerat att konsten och kulturen
samt press och media vid ett eventuellt ”maktövertagande” kommer att styras. Nu har tre partier som tidigare försäkrat att de inte ska varken samtala, samarbeta
eller förhandla med SD bildat regering med stöd av SD.
En konstruktion som visade sig innebära att SD i allt väsentligt skrivit texten i det s.k. Tidöavtalet, men regeringspartierna är de som genomför och försvarar politiken.
Allt från förnekande av klimathot till luriga omskrivningar med ord som ”utvecklas”, ”reformeras”, ”effektiviseras” när det i själva verket handlar om att styra
public service. För att inte tala om rena attacker på grunden i det som många av oss betraktar som ”svenskt”, folkrörelser och folkbildning – förutsättningen för
den demokratiska utveckling som skett i Sverige från ett fattigt land där uppror kunde slås ner av militär, som i länder vi brukar benämna ”bananrepubliker”,
till ett föregångsland som sedan länge varit beundrat i hela världen för sin humanism, sitt fredsarbete, sin jämlikhet och jämställdhet. Nu raseras allt i snabb takt,
det, rättssäkerheten och yttrandefriheten med spionlag, visitationszoner utifrån hudfärgen på de boende, anonyma vittnen och utökade kontrollapparater.
Steve Bannon, tidigare rådgivare till f.d. president Trump och aktiv på yttersta högerkanten, har sagt att: ”Politiken ligger nedströms från kulturen”.
Det är i grunden en klok reflektion och en devis som framförts i debatten även här i Sverige av SD:s Mattias Karlsson. Jag tror dock att den tolkning som jag gör om
vad den innebär och vad det bör leda till för åtgärder, inte är den avsedda. Konsten och kulturen ska utgöra ”en samlande kraft”, är också en devis som används flitigt,
det låter fint, men när jag tänker vidare på det så blir jag tveksam. Jag känner en oro för att vi kan komma till en punkt där normen för konst och kultur kommer att
vara vit, heteronormativ och patriarkal och att minsta politisk touch kommer att räknas som samhällsomstörtande. Inte mycket krävs för att bli stämplad som terrorist
och om vi har en lagstiftning som ger långtgående maktbefogenheter att ingripa mot potentiella terrorister – då kommer konstnärer och journalister vara i farozonen
konstant. Att kulturministern kan tänka sig att införa en kulturkanon och använda den som ett verktyg för att testa människor för att de ska bli godkända som medborgare,
det är bara ytterligare ett bevis för hur långt ifrån det som går att läsa i ”UNESCOS konvention för och främjande av mångfalden av kultur-yttranden” som Sverige
undertecknade 2006, som regeringen befinner sig.
Konventionen rekommenderas för läsning.
Några citat:
”Generalkonferensen
Beaktar att kultur antar olika former i tid och rum och att denna mångfald uttrycks genom identiteternas och kulturyttringarnas unika karaktär och variationsrikedomen
hos de folk och samhällen som utgör mänskligheten.”
”Erkänner vikten av traditionell kunskap, däribland ursprungsbefolkningarnas kunskapssystem, som en källa till andlig och materiell rikedom samt denna kunskaps
positiva bidrag till en hållbar utveckling och behovet av att på ett adekvat sätt skydda och främja denna kunskap.”
”Bekräftar att tankefrihet, yttrandefrihet och informationsfrihet tillsammans med mediernas mångfald gör det möjligt för kulturyttringar att komma till sin rätt i
samhället.”
”Påminner om att språklig mångfald är ett väsentligt inslag i den kulturella mångfalden och bekräftar utbildningens grundläggande roll när det gäller att skydda
och främja kulturyttringar.”
Jag tror att vi behöver se klart på det faktiska hot som finns när det gäller vår demokrati och yttrandefrihet. Trots att pandemin kom i nära anslutning till att vår
Facebooksida startade så har vi i dagsläget drygt 6.400 medlemmar. Studenter och verksamma inom alla yrken från alla konstnärliga områden och från press och media,
det är givet. Men glädjande nog även människor från hela landet, i alla åldrar, i olika yrken som kan sägas representera publiken – de som vi finns till för.
Därmed känner jag att den föreställning om att det finns en s.k. PK-elit som saknar såväl köksbord som livspussel, som framförts från vissa politiker och som ställs
emot det som benämns som ”vanligt folk”, inte alls håller. Tvärtom.
Pandemin visade också att det var just tillgången till konst och kultur som bidrog till att många
klarat av att sitta i karantän. Man har fått det streamat, via hemkörning från bibliotek eller genom att teatrar, biografer, muséer och andra kulturinstitutioner varit
ytterst kreativa och gjort föreställningar för mycket få personer eller utomhus och på det sättet lyckats tillgodose behoven genom att vända ut och in på sig själva.
Helt enkelt för att det är vad dom gör – även i normala fall, för att publiken ska få det bästa utifrån de förutsättningar som ges för konst och kultur.
Nu kämpar alla verksamheter för att återfå publiken, men regeringen har valt att lämna Återstartsutredningens förslag, om vad som ansågs vara helt nödvändiga åtgärder
för att branschen skulle ha möjlighet att återhämta sig, därhän. Utredningen, som gjordes av Linda Zachrison, på uppdrag av förra regeringen med en expertgrupp från
branschen visade på ett utmärkt sätt på hur utsatt området är, även när det inte är pandemi, inflation eller krig i Europa. Men branschen får inte den specialbehandling
som näringslivet får. Miljardpaket som går till löneökningar till högavlönade chefer som dessutom får bonus för att de klarat pandemin? Något sådant har aldrig
förekommit inom konst och kultursektorn. En aldrig sinande kreativitet däremot.
Ta GöteborgsOperan som exempel, planering på fem års sikt för att solister, dirigent,
orkester, kör och dansare ska finnas på plats – samtidigt. Avancerad teknik, roller som kan ta upp till fem år att studera in, bygge, repetitioner för ett antal
konstnärliga grupper med specialistutbildning. Så ska allt sammanfogas, sekundprecision och – redan långt innan premiärdatum vet marknadsavdelning vad, vem, hur.
Det finns kostym, mask och scenografi. När det är sagt att premiären ska ske, då sker det. Säg mig det brobygge, den tunnel, den väg, det bostadsområde eller annat
projekt som med alla dessa inblandade och så många komplicerade samverkande byggklossar som har premiär på utsatt datum och tid. Och dessutom, inom vårt område ställs
krav på att hålla budget. Jag säger bara Nya Karolinska!
Pandemin ställde nya krav på alla som arbetar inom konst och kultur – så också på Kulturförsvaret. Därför startade vi en podd. Du finner intervjuerna på vår hemsida,
på Spotify och där poddar finns. Jag har samtalat med personer med kunskap och erfarenheter endera som verksamma inom konst och kultur, som politiker, journalister,
forskare eller som medborgare som i sina yrken eller på annat sätt bidrar till att konst och kultur integreras i samhället. Jag är mycket tacksam över att så många
intressanta personer varit villiga att ta av sin tid och delta. Nu har vi passerat valet, men lyssna gärna då varje berättelse visar vad konst och kultur kan betyda
för samhälle och människa. Något som känns än viktigare nu då konst och kultur inte verkar finnas med på agendan i någon politisk debatt.
Kulturförsvaret fortsätter. Dels genom att analysera, kommentera och debattera kulturpolitiska utspel och effekterna av regeringens politik.
Det som intresserar oss i dagsläget är varför arbetarrörelsen uppenbarligen övergivit tron på konst, kultur och folkbildning som det fundament för samhällsbygget
som det var när Sverige, som världen tidigare kände oss byggdes. Och inte enbart arbetarrörelsen, liberala krafter på motsatta sidan insåg vikten av bildning och
kultur – på lika villkor – för alla och var de som initierade skolgång för arbetarbarn och senare stöttade med lokaler och medel för att arbetare skulle kunna
samlas och bilda sig. Vad hände? När och varför tog NPM över och banade väg för högerpopulismen? Hur stoppar vi det innan nästa steg? Som ett led i den diskussionen
inleder vi den 22 februari 2023 en ny serie poddar.
Ulla Berg Svedin
