DEN SVENSKA FASCISMEN 2.0 / Gunnar Bergdahl 2025-11-07

”Jag lovar dig, om tio år kommer alla hålla med om Tidö 2.0. Alla!”
Så uttryckte sig PM Nilsson, vd på Timbro, i Dagens Nyheter 2/11 när han applåderade sitt eget nya samarbetsprojekt med Sverigedemokraterna.
Det är något gnagande, mycket obehagligt med det där uttalandet.
Hur såg världen ut för tio år sedan?

USA:s president hette Barack Obama, på Medborgarplatsen i Stockholm talade Sveriges statsminister Stefan Löfven till 15 000 människor och sa ”I mitt Europa bygger man inte murar.” Mötet arrangerades av samtliga riksdagspartiers ungdomsförbund med ett undantag. Vi var många som var stolta över Sverige och mottagandet av 10 000-tals flyktingar från krigshelvetet i Syrien. Tidö hade ingen hört talas om. Ingen kunde föreställa sig att det största partiet i ett så kallat regeringsunderlag skulle vara ett parti med rötter och praktik i Bevara Sverige svenskt. Eller att ett icke-officiellt samordningskansli skulle ersätta Sveriges regering och så kunna negligera klimatkrisen, beställa vandelsutredningar, kräva återvandring, hota kommuner, döma icke-vita 13-åringar till fängelse, upphäva permanenta uppehållstillstånd och etablera en öppen rasism genom att påstå att ”massinvandringen” är upphov till alla samhällsproblem.

”Jag lovar dig, om tio år kommer alla hålla med om Tidö 2.0. Alla!”
I en tid av global fascistisk frammarsch är det hög tid att tala klarspråk. Den svenska varianten kräver nu ministerposter. ’Vi är ju störst på vår sida. Varför inte statsminister?’
Allt detta en konsekvens av en gradvis förflackning av demokratiska värderingar. Där regeringspositioner, om än styrda från skuggorna, är viktigare än FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna. Timbro och dess ålfiskare till vd tjuvfiskar igen, nu med Sverigedemokraternas antidemokratiska ryssjor. För Nilsson är detta helt i linje med ett konsekvent projekt sedan snart 20 år för att göra svensk fascism rumsren. Efter otaliga ledare i Dagens industri och ett kort gästspel som statssekreterare åt Kristersson är det storföretagens Timbro som nu ska användas för att i samarbete med Sverigedemokraternas tankesmedja Oikos rentvätta fascistisk politik.

Läsningen av ”Tidö 2.0” fick mig att tänka på den amerikanske filosofen Jason Stanleys bok ”Fascismens metoder” (Daidalos 2019, översättning Linus Kollberg). Han sammanfattar: ”De olika mekanismerna i fascistisk politik bygger alla på varandra och samverkar sinsemellan. Tillsammans väver de myten om skillnaden mellan ’oss’ och ’dom’, utifrån ett romantiserat, påhittat förflutet där det bara finns ett ’vi’ och inget ’dom’, uppbackat av avsky för en korrupt, liberal elit som tar våra surt förvärvade slantar och hotar våra traditioner. ’Dom’ är lata brottslingar på vilka friheten skulle vara bortkastad (och de har ändå inte förtjänat den). ’Dom’ döljer sina destruktiva mål bakom liberalismens språkbruk eller talet om ’social rättvisa’, ’dom’ försöker förstöra vår kultur och våra traditioner och försvaga ’oss’. ’Vi’ är strävsamma och laglydiga, ’dom’ är lata, perversa, korrupta och fördärvade. Fascistisk politik är att sälja in den här sortens falska distinktioner mellan ’oss’ och ’dom’, utan hänsyn till uppenbara sanningar.”

Redan i sin första rad är det klarspråk i ”Tidö 2.0”:
”En liberal konservativ politik…

1. står på medborgarnas sida och sätter vanligt folk framför en smal elit.”

Denna politik är tydligen framtiden. Och ”alla” kommer hålla med. Vad säger vanligt folk om rekordhög ungdomsarbetslöshet, galopperande ojämlikhet, stigande barnfattigdom? Om sänkta skatter för de rikaste och härliga aktieutdelningar i vapenindustrin?
Att Timbros uppdragsgivare är nöjda med sakernas tillstånd finns ingen anledning att betvivla. Men vad PM Nilsson och hans huvudmän inte vill låtsas om är att fascismens viktigaste ideologiska mål är att avskaffa demokratin som vi känner den. Parlamentarism, yttrandefrihet, fria medier, fackföreningar, armlängds avstånd till kulturen. Istället ett helvitt folk utan konflikter som delar gemensamma ”svenska” värderingar med ett enda tillåtet parti och dess ledare. Den självklara konsekvensen av uppdelningen ”vi” och ”dom” är demokratins död. I vår Tidö-tid ”svenskar” och ”invandrare”, de senare oavsett födelseplats, tid i Sverige eller generation. Oavsett medborgarskap, språkkunskaper, jobb. Inte samma människovärde. Inte samma rättigheter. Inte samma hudfärg. Inte demokrati. Fascism. Men fram till att det är möjligt att utplåna demokratin uppträder fascister alltid som demokrater. Ibland ges det av misstag klara besked som av Richard Jomshof, dåvarande partisekreterare, för just tio år sedan: ”Eftersom Sverige inte är Ungern, eftersom vi inte sitter i regeringsställning (än) och eftersom media i Sverige inte fungerar som media i Ungern, är vi tvungna att anpassa oss till den verklighet som råder här. Det innebär inte minst att vi måste anpassa vår retorik efter det rådande läget." Den mer slipade partiledaren Åkesson nöjde sig 2021 med att proklamera: ”Till skillnad från Magdalena Andersson och hennes socialdemokrater kommer vi varken att lämna eller överge våra rötter”. Rotsystemet har man själva blottlagt i både praktik och vitbok.

Denna hycklade acceptans av demokrati och parlamentarism gällde till exempel även Mussolini, fascismens skapare i ett oroligt Italien på 1920-talet. Han kom till makten i ett val i samarbete med kristdemokratiska Partido Popolare Italiano, Partido Liberal och Partido Social Democratico och kunde inrätta sin diktatur efter ytterligare ett val (med omfattande valfusk) i samarbete med konservativa och liberaler 1924. Eller för den delen Adolf Hitler som med stöd av Tysknationella folkpartiet blev utsedd till rikskansler i januari 1933. Partiet hade tre regeringsposter i Hitlers första regering som omedelbart inledde nedmonteringen av demokratin. En månad senare var diktaturen på plats.

För kulturlivet stundar ännu bistrare tider i denna Tidö-kikare:
”Det svenska kultur- och civilsamhället har hamnat i en osund beroendeställning av politiker och myndigheter”, kan vi läsa. Hjälpen är att kulturlivet istället ska ha en sund relation till donatorer och privat finansiering i väntan på politiker och myndigheter av rätt sort.
Allmänna arvsfonden ska bort, offentlig konst ska ”demokratiseras”, en-procent-målet för konstnärlig utsmyckning avskaffas. Att ta bort allt stöd till bildningsförbunden måste fullföljas och så vidare.
Jason Stanleys bok är en detaljerad karta över vad som har hänt och händer i anpassningens Sverige. Men ”Tidö 2.0” är bara en detalj i ett stort globalt mönster där fascismen i olika schatteringar (USA, Ryssland, Kina, Indien med flera länder) är på marsch. Stanley avgick i våras från sin professorstjänst på Yale och flyttade med familjen till Kanada. ”Vi lämnar USA för barnens skull så att de kan växa upp i frihet och inte i ett land på väg mot en fascistisk diktatur”, kommenterade Stanley uppbrottet.
Själv är jag kvar i Göteborg och i det nödvändiga Kulturförsvaret.
Än kan vi gå samman i organiserat motstånd. Än kan vi alla fritt rösta i nästa års riksdagsval. Än är en text som denna tillåten. Än har vi tid att överbevisa PM Nilsson.
Än kan fascismen skickas tillbaka till historiens sopberg.
”Jag lovar dig, om tio år kommer alla hålla med om Tidö 2.0. Alla!”
Och om vi nu inte gör det är vi ”landsförrädare” och sitter i PM Nilssons och Jimmie Åkessons värld i ett estniskt fängelse på grund av ”bristande vandel”.